Kulturmiljö i Luleå centrum
Under 2015 - 2016 inventerades Luleå centrum, ett område som omfattar centrala Luleå, Östermalm och Malmudden. Det är den del av kommunen där störst förändringstryck råder och det område där den mest uppenbara risken för konflikter mellan bevarande och exploatering kommer att uppstå.
Inventeringen som gjordes är en översiktlig byggnadsinventering där syftet har varit att identifiera kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer. En bebyggelseinventering beskriver och sätter byggnader och dess miljöer i ett sammanhang.
Då en byggnad kan påvisa arvet av en viss funktion trots att den fått en annan användning senare kan det vara viktigt för läsbarheten/förståelsen att bevara dess tidigare funktion. Det är viktigt att beskriva byggnader för att få fram dess historia och arkitektur, eller om byggnaden har ett sådant värde för enskilda eller samhället i stort att det är betydelsefullt att bevara.
Inventeringen resulterade i en bedömning av Luleås kulturmiljöer och innebär att kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan ingå i tre olika bedömningsgrupper. Genom sammanvägda komponenter bestående bland annat av anmärkningsvärda byggnadsdetaljer, värderingar och hur välbevarad byggnaden är i förhållande till ursprunget delas de in i särskilt kulturhistoriskt intressant, kulturhistoriskt intressant och tidstypiskt. Syftet är att få ett kunskapsunderlag som används i kommunens förvaltningar bland annat i frågor om detaljplanering och bygglovsprövning.
De tre bedömningsgrupperna är:
Särskilt kulturhistoriskt intressant (röd) innebär att bebyggelsen och miljön berättar något om stadens historia och utveckling där den har ett sådant kulturhistoriskt värde att den är omistlig för Luleå kommun.
Byggnaden/bebyggelsen och dess miljö är välbevarad och har flera detaljer eller byggnadselement i ursprungligt skick typiska för sin arkitektoniska tidsepok. Byggnadens tidstypiska detaljer kan upplevas med omsorg om hantverket och material. Vidare har den en stark och tydlig karaktär- kanske även i en förändrad miljö- väl synlig i gaturum och siktlinjer.
I den här gruppen kan det finnas byggnader som har utbytta detaljer men gjorda på ett varsamt sätt eller i mindre omfattning. Objekten i den här gruppen är representativa utifrån sin lokala och/eller regionala anknytning och kanske till och med sällsynta med bland annat höga samhällshistoriska-, kontinuitets- och identitetsvärden.
Kulturhistoriskt intressant (blå) innebär att byggnaden har en stark och tydlig karaktär med komponenter och detaljer typiska för sin arkitektoniska tidsepok. Byggnaden/byggnaderna är representanter för sin tidsperiod och symboler för stil, ideal och tillkomstperiod. Vidare förstärker den gatubilden där dess volymer och skala är viktiga men också för kulturmiljön som helhet. I den här gruppen kan det finnas byggnader som förändrats/förvanskats något men bibehållit karaktären som helhet. Objekten i den här gruppen kan vara lokalt representativa med bland annat höga samhällshistoriska-, kontinuitets- och identitetsvärden.
Tidstypisk (gul) klassning innebär att byggnaden har en stark och tydlig karaktär med komponenter och detaljer typiska för sin arkitektoniska tidsepok. Den kan också ha en framträdande plats i miljön eller gaturummet. I denna grupp kan det finnas byggnader som förvanskats men har kvar i mindre omfattning något av dess ursprungliga karaktär och arkitektoniska element.
De inventerade och klassificerade byggnaderna i Luleå centrum kan ses i den interaktiva kommunkartan nedan. En del av byggnaderna kan ses med bild och kort kommentar om du klickar med musmarkören på byggnaden. Klicka på kartan nedan för att öppna den i ett nytt, större fönster.
Klickar du på bilden kommer du till kartan
Identifierade kulturhistoriskt intressanta BYGGNADER
Byggnader som tagits med har höga arkitektoniska kvaliteter, är tidstypiska och från olika tidsepoker. De har valts ut för att belysa bredden och mångfalden av Luleå byggda kulturarv. Med varje bild finns en kort beskrivning av dess kulturhistoriska sammanhang.
De kan fortfarande ha detaljer, originalskick, volymer och proportioner som härrör från tiden de byggdes. De kan alltså genom sitt byggnadssätt berätta om de estetiska idealen från en viss epok som fått fäste här i Luleå, om än i liten skala. Många är till stor del helt oförändrade och kan vara bland de äldsta byggnaderna i staden. Tillsammans bildar några en större miljö, vilket ger en större pedagogisk förståelse för Luleås bebyggelsehistoria. Andra står som solitärer i en förändrad omgivning.
Identifierade kulturhistoriskt intressanta MILJÖER
Ett kulturhistoriskt område binds samman av de arkitektoniska uttryck som är gemensamma för byggnaderna och/eller där de har en gemensam historia genom sin nuvarande eller tidigare användning, är viktiga faktorer för att kunna förstå hur området hänger samman. Det är genom sin historiska kontext, eller företeelse, som området synliggörs och blir läsbar.
För att kunna förstå det historiska sammanhanget bör många detaljer och byggnader vara kvar i området. Det kan vara möjligt att radera enstaka detaljer men ju fler detaljer/byggnader som försvinner desto svårare är det att förstå den historiska kontexten. Exempelvis ett järnvägssamhälle där stora delar av det är rivet och när den övergivna rälsen återstår kan det vara svårt att förstå betydelsen av järnvägen som orsak till att samhället kunnat utvecklas och blomstra. Det är ofta svårt att veta i förväg när man tagit bort för mycket, därför är den antikvariska kunskapen så viktig.
Ofta går det bra att göra mindre förändringar. Exempelvis en bostad måste fortsätta fungera som bostad även fast den är skyddad. I ett större område kan nya byggnader tillkomma, det viktiga är hur de anpassas och byggs. Siktlinjer, gestaltning och helhetsgrepp är mycket viktigt när man arbetar i känsliga miljöer. En erfaren person som kan byggnadsvård är därför ovärderlig. Det vill säga en person som kan skötsel, underhåll och ändringar av byggnader och miljöer med beaktande av och med utgångspunkt från dess kulturvärden.
De frågor ett kulturhistoriskt intressant område ska besvara är miljöernas arkitektoniska attribut och dess funktion. Exempel på ett sådant område eller miljö kan vara en bevarad bondgård, järnvägsområde, verkstad eller en samling bostäder med stilattribut från en specifik epok. Det är alltså detaljer, historiska nämnare, användning, gemensam tidsperiod som tillsammans ger en företeelses kulturhistoriska sammanhang.
Ofta kan en intressant miljö innehålla flera historiska ”lager”. En företeelses kulturhistoriska sammanhang och dess uttryck bildar utgångspunkter för bedömning av de kulturhistoriska värdena. Flera olika kulturhistoriska sammanhang kan tillskrivas en och samma företeelse. Därefter måste det finnas en läsbarhet som gör att den kan förstås av flera personer.
Fler fakta om kulturhistoriskt intressanta miljöer
Fakta
Byggt under tidsperioden: Före branden 1887-1920-talet.
Struktur bebyggelsemiljö: Villaområde
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Lågt, 1-2 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, förgård och entré mot gatan, öppen gårdstyp.
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Bostadsområdet ute på udden kännetecknas av villor från olika tidsperioder, främst från sekelskiftet 1900. Under 1800-talet fanns tidig bebyggelse och senare kvartersindelning formade udden och flera villor uppfördes. 1931 upprättas en plan där gatorna blir smalare och minskas, endast Fredsgatan behåller sin ursprungliga bredd, vilket påverkar tomternas utrymme och en förgårdsmark bildas. Området präglas av trähusbebyggelse av både huvudbyggnader och gårdshus på flertalet tomter där.
Kulturhistoriskt intressanta miljöer
Entréerna är vända mot gården. Gårdshus är belägna inne på gården och ljusa trästaket binder samman huvudbyggnader och fastigheter med varandra.
Udden har bebyggts med senare villor uppförda i exempelvis tegel och från 1940-talet och 2000-talet. De många olika byggnaderna ska dock ses tillsammans då det också visar områdets framväxt och förutsättningar i ett samhälle.
Bevarandemotivering
Villabebyggelsen på udden har ett högt byggnadshistoriskt värde då byggnaderna speglar olika tidsperioder men utgör tillsammans ett kontinuerligt användande som trädgårdsstad. Det kvalitativa gröna området binds samman längs hela västra delen av stadskärnan. Därför är också själva växtligheten och värdefulla träd av betydelse för gaturummen samt för de allmänna platserna i området.
Det är den småskaliga bebyggelsen i form av en- till tvåfamiljshus. Låga volymer. Likartad färgsättning. Träpanel är vanligast förekommande men även puts och tegel används som fasadmaterial.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1930-1950-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Stadsmiljö-urbant, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Högt, 3-4 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, öppen gårdstyp
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Ett större område där kvarteren nästan fått vara opåverkade. Byggnaderna har en tidstypisk placering där smalhusen ligger antingen på rad eller sitter ihop med förskjuten huskropp. De är alla putsade i olika kulör med kvadratiska fönster och bevarade portar. Butikernas placering i.
Kulturhistoriskt intressanta miljöer
Byggnadernas kortändar lever fortfarande än idag dock med ändrat utbud. De har i sin helhet fått behålla sin karaktär och området är påtagligt bevarad med en förortskaraktär från 1950-talet.
Det är de sex punkthusen i mitten av Malmbanan som under 1990-talet tilläggsisolerats och förändrats i karaktären, trots det kan vissa detaljer med känsla från 50-talet ses på fasaderna. Längs vattnet växer träd och buskar och en liten strand finns också här med en enkel lekplats intill. Det är enkelt att ta sig runt det lugna grönområdet på den grusade gångvägen. Många vistas dagligen här där möjligheten till rekreation finns i de boendes direkta närhet.
Bevarandemotivering
Ett större område. Med lugna grönområden och luftig, tidstypisk byggnadskaraktär är det en påtagligt bevarad, hel miljö av en förort från 1950-talet. En homogen miljö där dess kulturella egenart bör bevaras. Det är ett större område där det inte är varje enskild detalj som utgör bevarandevärdet utan de gemensamma detaljer och arkitektoniska drag för alla byggnader.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1930-1950-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Stadsmiljö-urbant, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Högt, 3 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, öppen gårdstyp
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Ett större område med tidiga modernistiska arkitekturdrag från omkring 1950-talet. I området ingår 13 byggnader varav 1 skola (Örnen 7), 2 butikslokaler och 1 verkstadslokal. Under 1950-talet lades en stadsplan som påverkade Luleå stad och dess kvarter. Miljön som beskrivs här har attribut som minner om och speglar ett utsnitt av den tidens förortssamhälle vilket bidrar till ett samhällshistoriskt värde. Husen har en tidstypisk karaktär, byggda som smalhus med tegelfasader och låglutande
Kulturhistoriskt intressanta miljöer
Byggnadernas trapphus är alla markerade i fasaden på något sätt exempelvis med indrag och en avvikande form av fönstren. Fönstren har olika storlekar, övervägande är kvadratiska med vädringsfönster, de flesta är dock utbytta. Balkongerna under den här tiden kunde vara utanpåliggande med järnräcke eller en korrugerad plåt. Alternativt är balkongerna indragna i fasaden.
Tegelbyggnaderna i kvarteret Höken är de som håller bäst bevarandestatus. Flera anmärkningsvärda och tidstypiska detaljer finns i de flesta byggnader exempelvis har många hus kvar en synlig takfot i trä. Det finns också flera dörrar med träpanel i original, trappor, skoskrapor, järnräcken och handledare. Flera av entréerna har fått en annan karaktär beroende framför allt på tilläggsisolering och byte av fasadmaterial exempelvis plåt. Portarna har bytts ut i husen men flera originallampor i entréerna finns kvar.
Under den här perioden skulle gårdarna utformas med variation och vara luftiga med plats för rekreation och lek. I detta område finns flera träd och växter av olika art och några av gårdarna har kvar sin lummiga växtlighet. Här finns också stenmurar och trappor som kompenserar för bibehållna marknivåer.
De två butikslokalerna i området har olika men tidstypisk utformning där den ena har en större volym med skyltfönster mot gatan, den andra ligger i källarplan. Områdets skola har förändrats med senare tillbyggnader, flera entréer är dock i original.
Bevarandemotivering
Den större miljön inrymmer flera kvarter längs Repslagargatan med byggnader från tiden 1940-1950-talet. Flera av byggnaderna har kvar sin ursprungliga karaktär och några har förändrats helt. Trots förändring finns flera komponenter och detaljer som härleder till byggnadsperioden. Byggnaderna har rena former och proportioner, låga höjder och luftig byggnadsplacering vilket är tidstypiskt. Den sammantaget upplevda bebyggelsen utgör ett samhällshistoriskt värde där skola, verksamheter och bostäder ingår.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1940-1950-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Stadsmiljö-urbant, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Högt, 4 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gatan, öppen gårdstyp
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Flera av kvarteren i Luleå planerades efter den generalstadsplan som lades under tidigt 1950-tal så även kvarteret Ankan. Kvarteret är byggt med tidstypiska arkitektoniska stilideal där volymer, proportioner tegelfasader och flertalet detaljer bevarade. Trots att fasaderna längs södra hamn förändrats är det ett bra exempel på 1950-talets stadsplanering hur husen förlades i kvarteret och med volymförskjutning längs gata. I kvarteret är det inte varje enskild detalj som utgör det kulturhistoriska värdet utan de gemensamma detaljerna och arkitektoniska drag för alla byggnader.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1887-1920-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Tidig stadsmiljö med småhus/villa, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Lågt, 2 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, öppen gårdstyp.
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
De samlade byggnaderna på fastigheterna är lika till utformning, material och färgsättning. De vittnar om det traditionella hantverket och byggnadssättet typiskt för träarkitekturen i Luleå omkring 1900-talet. Sockeln är rustik och tung med sina stora stenblock. I källarsockeln finns också fönster och luckor för uppvärmningsmaterial. Fasadens träpanel är utförd i både stående och liggande panel. Fasadkaraktären är symmetrisk där fönsteraxeln är tydlig. Våningarnas fönster har olika omfattningar med profiler i överstyckena. Alla byggnadernas fönster är i trä. Byggnaderna har sadeltak med bandtäckt plåt. På gården finns ett stall och en utbyggnad, magasin med lastkaj som visar på en äldre verksamhet. Idag används alltjämt byggnaderna till bostäder samt verksamhet för åkeri vilket bidrar till att miljön hålls levande.
Bevarandemotivering
En hel miljö som vittnar om en äldre verksamhet och som brukas än idag. Alla byggnader har samma material, färgsättning och uttryck vilket ger en märkbart sammanhållen karaktär. Byggnaderna är en rest av ett samhälle från sekelskiftet 1900 där omgivande kvarteren har kommit att starkt omgestaltas. Byggnaderna är miljöskapande, arkitekturhistoriskt intressanta och berättar mycket om samhället under vilken tid de blomstrade.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1980-1990-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Stadsmiljö-urbant, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär:Högt, 4-5 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, öppen gårdstyp
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Kvarter med 1980–90-tals karaktär som ett miniatyrsamhälle ligger byggnaderna halvslutna mot staden och öppnas upp mer mot vattnet. Med inglasade partier, synliga konstruktioner och färgglada betongelement, stora inglasade balkonger, pelare och färgade geometriska ytor är detta exempel på postmodernism.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1960-1970-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Stadsmiljö-urbant, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Högt, 7 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, öppen gårdstyp
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
De fyra sjuvåningshusen i röd plåt har alla samma karaktär. Långa huskroppar med plana tak och kvadratiska fönster. Utformningen på plåten gör att byggnaderna får en horisontell fasadkaraktär som bryts av de indragna balkongerna. Kvarteret är exempel på det storskaliga byggandet som var en högaktuell samhällsfråga vid tiden och som skulle ge fler bostäder på kort tid. Husen är enkla i sin utformning och gårdsmiljön har fått en mer friare växlighet och utformning.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1887-1920-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Villaområde med småhus/villa, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Lågt, 2 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, öppen gårdstyp
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Byggnaderna är något olika men byggda kring sekelskiftet 1900. Karaktären här är liggande fasad med träpanel, sadeltak eller valmat tak som också är branta. De har också stensockel med källarfönster. Fasaderna har listverk som kan vara profilerad, trädetaljer och artikuleringar kring fönster, dörrar och profilerade taksparrar. Fönstren är stående i trä med korsande mitt och tvärpost. De övre bågarnas fönster är spröjsade. Utkragande, skorstenar. Takkupor, burspråk och verandor med lövsågade trädetaljer och räcken. Det unika är att byggnaderna fått stå kvar i en i övrigt förändrad kvartersmiljö. De ligger mitt emot varandra på förgårdsmark i ett litet gatu-utsnitt där också växtlighet finns, exempelvis träd, buskar och blomplanteringar som bidrar till karaktären. Trots att flera av husen förändrats har de fortfarande behållit en helhetskaraktär som sekelskifteshus.
Bevarandemotivering
I ett litet gatu-utsnitt ligger byggnaderna kvar i en i övrigt förändrad kvartersmiljö. De är rester från 1900-talets villaträdgårdskvarter. Trots att flera av husen förändrats har de en helhetskaraktär som sekelskifteshus och flera äldre träd står kvar.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1887-1940-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Villaområde med småhus/villa, flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Lågt, 1-3 våningar
Relation till omgivningen: Entré mot gården, förgård och entré mot gatan, öppen gårdstyp.
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Östermalms och Charlottendals karaktär är sekelskiftets villaträdgårdsstad med höga natur- och kulturvärden och planerades i slutet på 1800-talet. Flera kvarter är skyddade miljöer med kulturmiljövärden. Träd och växtlighet i området bidrar till den trivsamma miljön och ger siktlinjerna djupverkan och textur. När området delades av järnvägsrälsen i slutet av 1800-talet var de båda områdena på väg att bebyggas men fortfarande under 1890-talets slut var där ett fåtal hus. Tjugo år senare hade byggandet tagit fart när egnahemslånen möjliggjorde finansieringen. Omkring 1920-talet var det endast kvarteren längst norrut i Östermalms yttre område som fortfarande var obebyggda. Sekelskiftets byggnader i området har träfasad med branta valmade tak.
Stensockel och källarfönster. Fönstren har antingen korspost eller mittpost och är spröjsade. Nya hus har tillkommit i området med sin tids arkitekturprägel. Även ombyggnader av sekelskifteshusen har bidragit till en förändrad karaktär när senare material och metoder använts.
Bevarandemotivering
Området karaktäriseras av sekelskifteshusen och dess gröna miljö. Villabebyggelsen har ett högt byggnadshistoriskt värde då byggnaderna speglar olika tidsperioder men utgör tillsammans ett kontinuerligt användande som trädgårdsstad. Därför är också själva växtligheten och värdefulla träd av betydelse för gaturummen samt för de allmänna platserna i området.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1887-1920-talet
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Här finns järnvägsstationen som utgör en symbol för Luleås samhällsutveckling genom malmbanans tillblivelse. Stationen var varje stads stolthet och den första resanden mötte. Stationshuset och dess närmiljö har förändrats med tiden men äldre träd och en parkkaraktär finns kvar idag. Stationshuset invigdes 1884 och byggdes i nationalromantisk stil.
Bevarandemotivering
Samhällsvärdet med järnvägen som samlingspunkt och symbol för resande och utveckling är en viktig kulturhistorisk aspekt. Stationsområdets gröna kvalitativa område binds samman med Floras kulle och betydelsen dem emellan ger en kulturhistorisk mening då de båda parkområdena funnits under lång tid. Därför är också själva växtligheten och värdefulla träd av betydelse för gaturummen samt för de allmänna platserna i området och ger en identitet för platsen och miljöskapande värden. Närliggande gator som exempelvis Prästgatan har hus i sin gestaltning och utryck med höjder, volymer och fasadmaterial visar på sambandet med betydelsen av stationen och dess utbyggnad. Dess byggnader och miljöer är särskilt känsliga för förändring och kräver höga krav på gestaltning vid förändring eller för tillkommande byggnader.
Fakta
Byggt under tidsperioden: 1887-1920-talet, nyare bebyggelse 1980-1990-talet
Struktur bebyggelsemiljö: Småhus/villa mindre flerfamiljshus
Bebyggelsens/byggnadens karaktär: Lågt och öppet
Relation till omgivningen: Entréer mot gården
Miljöbeskrivning och byggnadskaraktärer
Kvarteret Skatan har en sammanhållen miljö där några av byggnaderna kan ha konstruktionsrester från 1700-talet. De äldsta husen i kvarteret är låga envåningshus, små i volymen och där materialen försökts hålla en äldre tradition i byggnadsdelar. Flera äldre hus har blivit flyttade till kvarteret men haft en annan ursprunglig plats. När man valde att bygga till hus i detta kvarter i slutet av 1980-talet valde man att använda material och uttryck som skulle passa in i den äldre karaktär som området skulle ha, detta resulterade i så kallade pastischbyggnader vilka i sig är barn av sin tid.
Bevarandemotivering
Se ”Kvarteret Skatan - Kulturhistorisk värdefull bebyggelse. Beskrivningskatalog” under V:\SBF\Gemensam\Kulturmiljö inv 2015_2016\Äldre inventeringar
Mer om inventeringen av Luleå centrum
Inventeringen har genomförts på byggnadsnivå och kvartersnivå. Boverkets och Riksantikvarieämbetets skrifter om värdering och inventering samt ett urval av andra kommuners inventeringsmaterial har legat som grund för strukturen i materialet.
Inventeringen har gjorts på en övergripande nivå och sammanställer kartmaterial, bilder och byggnads- och miljöbeskrivningar. Annan information som används är exempelvis litteratur, tidigare inventerat material, arkiv- och kartmaterial. Fältinventeringen har utförts med handdator och kamera.
Det synsätt som använts i inventeringen grundar sig på Riksantikvarieämbetets Plattform - Kulturhistorisk värdering och urval Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.(Rapport 2015). Förhållningssättet som Plattformen ger riktar in sig på fyra moment; beskrivande, analyserande, planerande och beslutande. Där de två första momenten är de som inventering svarar på. Det beskrivande momentet handlar om att identifiera vilka uttryck som återspeglar vilka kulturhistoriska skeenden. I det analyserande momentet bedöms hur och i vilken grad dessa utryck speglar det kulturhistoriska sammanhang som valts ut i det första momentet. Inventeringen har riktats in på de beskrivande och analyserande momenten, men ger även inspel till det fortsatta arbetet med planering och beslut i kommande verksamhetsarbeten.
En referensgrupp med en sammansättning av olika kunskaper inom kommunen har bidragit med frågeställningar och problematiserat olika delar som inventeringen bör svara på. Referensgruppen har också gått igenom inventeringsmaterialet och bidragit genom sina olika yrkeskunskaper med synpunkter på det. En diskussion har slutligen förts med sakkunniga från länsstyrelsen och museet om de byggnader och miljöer som har värden som särskilt uppmärksammats.
Inventeringsresultatet ska vara användbart som kunskapsunderlag för normalt förekommande plan- och bygglovsvärenden gällande byggnader med kulturhistoriska värden. Identifierade värden ska användas vid motiveringar i bygglovsärenden och planarbeten samt vid drift- och underhållsarbeten där exempelvis det kommunala fastighetsbeståndet är en del av kulturmiljöerna. En inventering ger stora möjligheter för att avgöra vilka kulturmiljöer som ska tas om hand, undersökas, utvecklas och prioriteras i olika syften. Inventeringen har också gett oss ett underlag i diskussionen om vad vi behöver bevara för att kunna visa vårt kulturarv.
Inventeringens bilder och förklarande text i sin helhet kommer att vara tillgängligt för tjänstemännen på kommunen via interna karttjänster och kommunens hemsida. Informationen kan vara av värde för kommunens fastighetsförvaltning och av intresse för alla de som arbetar med kulturmiljöfrågor i kommunen. För allmänheten kommer kartor, beskrivande texter och information om kulturhistoriska intressanta byggnader och miljöer finnas tillgängliga på kommunen hemsida.
Riksantikvarieämbetet rekommenderar att använda plattformen till hur värderings- och urvalsarbetet bör utföras. Ett beskrivet förhållningssätt till hur värderings och urvalsfrågor rörande kulturarvet och kulturmiljö kan hanteras. Plattformen ger ett större perspektiv på hur arbetsprocessen före, under och efter en värdering.
Plattformens beskrivande momentet handlar om att undersöka och beskriva ett landskap, en byggnad eller ett föremål, dels utifrån dess fysiska och i förekommande fall immateriella innehåll och dels utifrån den präglande kulturhistoriska bakgrunden. Det vill säga att inventera och registrera vilka strukturer, beståndsdelar och detaljer som återspeglar vilka kulturhistoriska skeenden, händelser, verksamheter och perspektiv som rått. Syftet är att därigenom avgöra och avgränsa en företeelses kulturhistoriska sammanhang och karaktärsdrag.
Plattformens analyserande moment utgör den egentliga kulturhistoriska värderingen. Den består i att närmare bedöma hur väl och i vilken grad den kulturhistoriska bakgrunden återspeglas eller uttrycks i företeelsens innehåll och egenskaper. Här avgörs och förklaras vad hos ett landskap, en byggnad eller ett föremål som utgör kulturhistoriska värden samt görs en gradering eller rangordning av dessa värden.
Kulturhistorisk värdering av bebyggelse
Riksantikvarieämbetets utarbetade system för kulturhistorisk värdering av bebyggelse har legat som grund för att definiera och beskriva bevarandemotiv och göra en sammanvägd bedömning av de olika kriterierna. Värderingsmetoden har flera begrepp som kan behöva utvecklade resonemang om företeelsers egenskaper och värden, eftersom det är viktigt att förklara vad det är som utgör ett visst värde. Längre utläggningar och resonemang är inte tidsmässigt möjligt i inventeringen, de finns men är begränsade. Därför är också ytterligare djupinventeringar/värderingar viktiga främst för de nya identifierade kulturhistoriskt intressanta byggnaderna och miljöerna.
Sidan uppdaterades den 23 februari 2026