Nyare tid

1500-talet

Med 1500-talet får vi mycket bättre historiska källor, som beskriver vårt område.

Gustav Vasa, den överallt närvarande "rikshushållaren", hade även koll på Råne älvdal.

Från 1539 fick vi den sk bågaskattelängden. Längden redovisar de manliga bönderna och deras vuxna söner, som kunde spänna en båge, alltså jaga. På grund av detta blev de lämpliga för att betala (jakt-) skatt till kungen.

I Råneå socken rörde det sig om tolv byar, med en beräknad sammanlagd befolkning om 770 personer.
År 1543, var det dags att redovisa samtliga bönder som var skattepliktiga.
Vid detta tillfälle förtecknas, tio byar inom nuvarande församlingen. Böle,
Högsön, Jämtöavan, Jämtön, Mjöfjärden, Niemisel, Orrbyn, Prästholm,
Rånbyn och Vitån och i den övre sockenhalvan, Degersel och Rörträsk.

Slutsatsen blir att kustlandet och själva älvdalen redan då hade en rätt sammanhängande bebyggelse. 

1600- och 1700-talet

Under 1600- och 1700-talet följde en svag utveckling, om vi mäter det i nytillkomna byar.

Först 1699 nämns en ny by, Hovlös. Sedan dröjer det nästan hundra år, 1783, innan ytterligare några byar nämns, Bjurån, Storliden, Ängesträsk och Ön.

För övre älvdalen gäller en likartad utveckling. Vi kan tolka "Degersel" som lika med Sörbyn och Sundsnäs samt "Rörträsk" som Gunnarsbyn och Överstbyn.
(Lassbyn sammanräknas officiellt fram till 1876 med Degersel, detta trots att byn nämns redan 1547.)
Efter detta dröjer det länge, innan det kommer något nytillskott av byar. År 1783 nämns Grundträsk och Lappträsk, Flokdal, Degervattnet, Furudal och Holmsvattnet som nybyggen.
De flesta under Meldersteins bruk.

En ny epok inleds med bruksverksamheten, med egentlig start 1741. Orrbyn kompletteras med stångjärnshammaren i Melderstein.
I Strömsund vid kusten skapades en masugn 1744, likaså tillkom masugnar i Hasafors och Avafors vid Vitån.

Masugns ruin

Foto: John-Eric Gustafsson - 1976, Riksantikvarieämbetet

För allt detta krävdes såväl transporter av malm, träkol och
järnprodukter, produktion av träkol samt en utökad livsmedelsproduktion.
I det sammanhanget får vi se brukens privilegierade nybyggen, liksom en
allmän folkökning, utifrån behovet av fackkunnig personal för driften. Jordbrukens bosättningar, baserade på goda odlingslägen, utökades med brukens egna bosättningar. 

1800-talet

Under 1800-talets första del fortsatte brukens verksamhet med tillhörande nybyggen och andra bosättningar. Århundradets andra del möter en allmän expansion. De gamla byarna växte, så långt det var möjligt och nya byar kom till.

De människor som inte fick plats hemmavid, kunde söka sig till andra utkomstmöjligheter. Städerna och den begynnande industrin tog emot arbetskraft och emigration till Nordamerika lockade. 
Ett mått på ökningen av folkmängden är att redan 1654 skapades ett eget pastorat. Pastoratet omfattade såväl Råneå församling som Gunnarsbyns församling. I och med detta hade Rånedalen fått en egen enhet i kyrkligt avseende. 

Foto: Bo Hellman - 1941, Riksantikvarieämbetet