Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.

Maria är ett fiktivt namn. Detta är hennes version som berättar varför hon kom i kontakt med socialförvaltningen på Luleå kommun.

”Idag känner jag att vi är fria"

Under sex år levde Maria med en våldsam sambo som kontrollerade mycket av hennes vardag. För drygt ett år sedan hittade hon drogpreparat i deras då gemensamma hem. Ett hem där även parets treåriga son och Marias tonårsdotter från ett tidigare förhållande bodde.

Maria hade blivit van att leva med en sambo som var våldsam. Så vitt hon vet så gick våldet aldrig ut över barnen. När hon hittade drogpreparat i hemmet väcktes rädslan för barnens säkerhet. Hon valde då att konfrontera sin sambo vilket enligt Maria ledde till att han blev mer våldsam. En morgon, inte långt därefter, när Maria kom hem från sitt nattarbete hade sambon packat ihop och flyttat ut alla sina saker från deras gemensamma hem. Hon möttes av ett halvtomt hus och en treårig son på bristningsgränsen.

– När jag mötte min son den morgonen mådde han inte alls bra, han var helt slut, berättar Maria.

Maria sökte hjälp

Sedan den dagen har Maria kämpat för att hon och hennes barn ska få ett bättre liv. Hon tog kontakt med socialförvaltningen på Luleå kommun 2016. 

– Barnen hade varit med om och sett så mycket under åren så de behövde få hjälp. Min dotter fick snabbt stödsamtal med en socionom på FREDA-mottagningen. Hon gick på samtal under fyra månader och det var verkligen värdefullt, jag märkte skillnad på henne snabbt, berättar Maria.

Även Maria blev hänvisad till FREDA-mottagningen. Mottagningen är till för den som är eller har varit våldsutsatt i en nära relation. Där har Maria sedan dess gått på samtal och parallellt med det i kognitiv beteendeterapi. Hon menar att det har förändrat hennes liv. 

– Jag vet inte vad jag hade gjort utan den hjälpen. Många gånger under det senaste året har jag känt att jag inte orkar och utan min kontaktperson på FREDA-mottagningen vet jag inte hur det hade gått. Hon var min räddning. Jag fick prata, hon lyssnade, förstod och bekräftade att det inte får gå till så som det gjort hemma hos oss, säger Maria. 

Kämpar varje dag

När det kommer till Marias treåriga son så kämpar hon för att få ensam vårdnad, en kamp som pågått sedan dagen sambon flyttade ut. Sonen har umgänge med sin pappa, om än det är begränsat. Ett par gånger i månaden sover han hos sin pappa. Maria känner sig förtvivlad och frustrerad över situationen.

– Min treåriga son kan inte vara i en miljö där det finns droger. De nätter han sover där då sover inte jag, säger Maria.

Maria har försökt kräva att pappan ska drogtestas regelbundet men det kan han inte tvingas till. När sonen är hos sin pappa är Maria orolig och ser alltid till att finnas hemma om något skulle hända. När sonen är hemma menar Maria att han mår bra. 

– Då är han som en helt vanlig treåring, men jag vill att han ska må bra hela tiden, säger Maria.

Allt för barnen

Maria är hoppfull om framtiden men de senaste åren har varit tuffa och tagit på hennes krafter. Förutom situationen med barnen har Maria fått kämpa ekonomiskt med familjens lån. Det har hon nu tagit sig igenom och hon menar att barnen ger henne orken för att fortsätta kämpa.  

– Jag tänker varenda dag att det kommer att bli bra! Jag har klarat det så här långt tack vara mina barn och vi har det tusen gånger bättre idag än för ett år sedan, säger hon.

Maria är glad för att det mesta nu är i sin ordning runt barnen och hon menar att de kommit en bra bit på vägen.

– Idag känner jag att vi är fria! Ingen kontrollerar vår vardag, vi kan ta fram de leksaker vi vill och barnen får leka som vanligt. Jag har dagar då jag känner att jag inte orkar gå upp ur sängen på morgonen, men då gör jag det ändå. Allt för mina barn!