Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.

Personlig assistent är ett svårt jobb

Malin Sundström Nordström jobbar som personlig assistent i Råneå. Här skriver hon med egna ord om sitt arbete.

Jag arbetar som personlig assistent i Råneå sedan fem år tillbaka. Jag arbetar med människor som av olika anledningar behöver stöd och hjälp i sitt liv. Det känns bra att bidra till att de kan leva ett så bra liv som möjligt.

Jag har mött många glada människor som inte har samma förutsättningar som jag själv har. Därför är jag stolt och glad över mitt jobb som gör att jag känner mig värdefull och bekräftad.

Att jobba som personliga assistent är jättesvårt. Man kommer väldigt nära inpå en annan människa och dennes anhöriga, vänner och bekanta. Man måste vara väldigt lyhörd, trygg och professionell.

Man blir en nära vän, en vårdare, en stöttepelare, någons enda medmänniska, en del av familjen, samtidigt som man måste ha förståelse för brukarens integritet och ibland vara osynlig. Det kan ibland vara ensamt men i vår arbetsgrupp har vi möten som är fantastiskt berikande och som ger kraft att fortsätta.

Jag blir ofta förundrad över hur låg status mitt yrke har. I fjol blev jag färdig undersköterska och jag har haft otroligt stor nytta av min utbildning i mitt dagliga arbete.

Men jag funderar över hur det kommer det sig att människor tycker att personlig assistent är ett jobb som vem som helst kan få? Ibland önskar jag att någon synliggjorde vad personliga assistenter (och lagen om stöd och service) betyder för sjuka och funktionsnedsatta människor.

Jag bryr mig egentligen inte om vad folk tycker om mitt yrkesval för innerst inne vet jag att jag har ett viktigt, roligt, varierande och utvecklande jobb. Det är i mötet med människan som kommunikation och reflektion sker. Ju mer jag lär mig om människor desto mer vill jag veta. Man blir ju aldrig fullärd.