Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.

Anna delar med sig av sin relation med socialtjänsten. Anna är ett fiktivt namn, men hennes berättelse är sann.

”Jag hoppas få tillbaka mina barn”

Idag mår Anna bra. Hon har varit nykter och drogfri under drygt ett år. Hon arbetar och har en fungerande vardag. Målet är att återförenas med barnen som idag är familjehemsplacerade. Anna tar en dag i taget och är hoppfull inför framtiden.

Anna var 18 år när hon kom i kontakt med socialtjänsten i Luleå för första gången. Då hade hon blivit utkastad hemifrån och behövde hjälp med sin boendesituation. Strax därefter började hennes missbruk som hon sedan kämpat med, till och från genom livet. Anna har två barn och det är mycket tack vare kärleken till dem som hon idag kommit tillrätta med sin livssituation. Men situationen behövde bli värre, innan den kunde bli bättre.

– Jag behövde nå botten för att kunna göra en förändring. Jag har försökt komma ur mitt missbruk tidigare, både på egen hand och med hjälp av socialtjänsten, men jag har inte varit redo. Hur mycket hjälp jag än fått så var jag nog inte mottaglig tidigare, berättar Anna.

Nu är det snart två år sedan Anna nådde sin botten. Hennes missbruk hade gått för långt och barnen blev familjehemsplacerade. Det var en hemsk tid för Anna på många sätt men det var också då som vändningen kom. Hon behövde hjälp och den här gången ville hon verkligen ha hjälp.

Sedan dess har Anna gjort stora förändringar i sitt liv. Med hjälp av socialtjänsten genomgick hon avgiftning och behandling och Anna har även bott på ett stödboende för missbrukare. Idag är hela hennes vardag och sociala liv förändrat och hemstaden är ny.

– Jag mår bra idag, men det är ett dagligt arbete. Jag vet att mitt tillfrisknande är en färskvara. Det handlar inte bara om att plocka bort drogerna utan om att jobba med mig själv, med beteenden och mönster, så att jag aldrig hamnar där jag var igen.

Socialtjänsten har varit en del i Annas liv sedan hon blev myndig. Hon uppskattar det stöd hon fått och de människor som lyssnat när hon haft det som värst. Idag ser kontakten med socialtjänsten annorlunda ut. Nu handlar den främst om umgänget med hennes barn, som idag sker en gång i månaden. Anna känner sig ibland underlägsen och maktlös, hon vill att det ska gå snabbare framåt.

– Jag kan vara frustrerad över att det tar så lång tid. Jag vill gärna utöka umgänget med barnen men jag förstår att det är för barnens bästa som det går långsamt fram. Och jag accepterar det. Det får ta tid.

Det är inta bara Annas situation som är bättre idag. Hennes relation med barnen är starkare och hon vet att de har det bra.

– Idag har de en närvarande mamma som ser och hör dem. Vi ses en gång i månaden och vi pratar i telefon. Vi har kommit varandra närmare och idag vet de att vi kommer att ses och höras igen när vi skiljs åt.

Anna menar att hon idag kan njuta av det lilla och hon ser ljust på framtiden.

– En dålig dag nu, går inte ens att jämföra med en bra dag under mitt missbruk, och det påminner jag mig om hela tiden. Det kommer att bli bra, säger Anna.