Hälsoprojektet post-covid

Elever från samtliga program och gymnasiesärskolans nationella program har svarat på enkäten.

Introduktionsprogrammet hade färre svarande, vilket delvis kan bero på att de inte tyckte att frågorna var relevanta då det haft skola i skola övervägande del av pandemin. De undantogs generellt från rekommendationerna om distansundervisning på gymnasiet.

Nedan ses frågorna i enkäten och sammanfattningen av svaren.

Fråga: Hur känns det att börja skolan igen?

Elever är positivt inställda till att börja skolan igen, omkring 75 procent skattar sin känsla som mycket positiv.

Fråga: Vad är det bästa med att alla ska vara i skolan (ingen distansundervisning)?

Här kunde eleverna endast ge svar på ett alternativ. Flertalet (36 procent) svarade att det bästa med att vara i skolan är att få träffa kompisar och skolpersonal igen. Därefter följer att få rutiner (23,9 procent) och att närundervisningen i skolan passar bättre (16,6 procent).

Att elever uppger att närundervisning passar dem bättre kan knytas till den sociala dimensionen. En trolig tolkning är att det som saknas med närundervisningen är kontakten med människor, vilken inte är lika lätt att få till via skärm och distansundervisning.

Fråga: Vad är det sämsta med att alla ska var i skolan igen (ingen distansundervisning)?

Här kunde eleverna endast ge svar på ett alternativ.

När elever anger vad som är sämst med att vara tillbaka i skolan är bilden inte lika tydlig jämfört med vad som känns bäst med återgång till skolan, där topp-alternativet (träffa kamrater och skolperson) valdes av 36 procent.

Här är det istället 35 procent som valde alternativet annat och vi får gå till fritextkommentarer. Här anger elever en mängd anledningar, bland annat skriver många att de saknar möjligheten att få sova längre på morgonen. Det är också tydligt att många kryssat för alternativet "annat" för att kunna ange att inget är dåligt med återgång till skolan. Belysande citat: "Det finns inget dåligt med att alla ska vara i skolan igen". Fördjupad analys om elevers svar i fritextfält ges under rubriken kvalitativa data.

Fråga: Hur tror du att du kommer att klara dina studier?

En klar majoritet av de svarande, (79 procent) tror att de kommer klara studierna bra. Nästan hälften (46,6 procent) väljer skattningen 3 på den fyrgradiga skalan.

Fråga: Om du skulle behöva hjälp och stöd för att klara studierna - vad skulle du göra?

Här skulle eleverna ge flera svarsalternativ men på grund av tekniskt fel var inte det möjligt vilket också påverkade resultatet.

En klar majoritet (46,9 procent) söker helst stöd genom att prata med den undervisande läraren, vilket är ett förväntat svar och naturligt eftersom läraren ansvarar för undervisning. En positiv tolkning är även att eleverna känner förtroende för lärarna.

Det näst vanligaste alternativet är att söka stöd i studion, där extrastöd kan ges, (14 procent) och därefter hos familj eller släkt (10,9 procent).

En förklaring till den relativt låga andelen elever som anger studion som alternativ är ett tekniskt fel vid enkäten. Meningen var egentligen att eleverna skulle kunna välja flera alternativ (jag går till lärare, eller till studio), men då antalet svar är exakt lika många som antalet respondenter förstår vi att flera svar inte kunnat väljas. Det bekräftas också av kommentarer från elever i fritextfält.

En annan intressant aspekt är varför elever hellre går till familj/släkt jämfört med att prata med mentor (8,8 procent). En möjlig förklaring till att mentor inte skulle uppsökas av så många (139 individer) är att elever är vana vid att mentorn ändå följer upp hur studierna går, ex vid utvecklingssamtal - att det, så att säga, är mentor som "tar första steget".

Fråga: Hur bra är skolan på att ge elever stöd och hjälp för att klara studier?

Den här frågan skickades enbart till elever i år 2 och 3, eftersom år 1-elever som är nya vid Luleå gymnasieskola inte ännu kan avgöra hur stödet fungerar innan de har lärt känna skolan. En majoritet (70, 6 procent) av de svarande anser att skolan är bra på att ge stöd och hjälp för att klara studier.

Fråga: Har du någon att prata med om sådant som känns svårt?

8 av 10 elever som svarat på enkäten har någon att prata med om det som känns svårt. 8,8 procent vill ej svara och 10 procent eller 158 individer har ingen att prata med om det svåra.

Här kan skolan göra en insats eftersom alla rektorer fått ut data för sina program. Det betyder att elevhälsan på de program där elever angett att de inte har någon att prata med om sådant som känns svårt kan göra riktade insatser, exempelvis öka sin synlighet och lyfta fram möjligheten till samtalskontakt.

Fråga: Vem kan du prata med om det som känns svårt?

Här kunde eleverna ge flera svarsalternativ. Av de elever som angett att de har någon att prata med (1286 individer) har majoriteten angett att de talar med familj eller släkt (72,7 procent), följt av vänner (58,2 procent) och klasskamrater (29,6 procent).

Här har det varit möjligt att ange flera alternativ (vilket framgår av antalet svar som är 2565st, i snitt 2 svar/individ).

Att tonåringar helst anförtror sig till familj eller släkt är möjligen en smula förvånande. En tänker att tonåringar, i och med den frigörelseprocess som ungdomstiden innebär, skulle tendera att dra sig undan familj, men svar här tyder på motsatsen.

Fråga: hur har du mått under pandemin jämfört med innan?

Drygt hälften eleverna som svarat på enkäten har mått lika bra eller dåligt under pandemin (53,8 procent). Dock är det en större andel elever som mått sämre (30,9 procent) jämfört med dem som upplever att de mått bättre (10,3 procent).

Fråga: Kryssa för det som stämmer för dig, du kan välja flera alternativ. Under pandemin har jag…

Även på denna fråga kunde eleverna välja fler alternativ, i snitt har eleverna kryssat för två påståenden. Samtliga är negativt laddade och den vanligaste ohälsomarkören som anges är ökad stress över skolarbetet (40,7 procent), följt av ätit annorlunda (27,4 procent) samt tränat/motionerat mindre (26,3 procent).

Att skolan stressat eleverna under pandemin känns igen från tidigare lokala uppföljningar och skolan har försökt möta det genom samordning av uppgifter så att elever inte har tunga inlämningar i flera ämnen samtidigt.

Att matvanor och rörelsevanor förändrats är säkerligen kopplat till pandemin med uteblivna rutiner i form av skolmat på regelbundna tider och inställda träningar.

Noterbart är även upplevd oro, där det är mer än dubbelt så många elever som känner större oro för att någon man känner ska smittas, kontra att själv bli smittad. Detta förklaras av att pandemin inte drabbat ungdomar lika hårt som äldre. Eleverna med oro för hur samhället ska klara pandemin är lika många som de som fått svårt att sova (cirka 200 elever). 250 elever har börjat spela, eller spelar mer än vanligt på dator.

Samtliga negativa hälsomarkörer som redovisas här kan rektor och elevhälsopersonal analysera för varje program och på sätt planera för insatser för elevgrupper.

Enligt beslut i Luleå kommun ska data betraktas ur ett jämställdhetsperspektiv därför har elever kunnat ange om de är tjej, kille, av annat kön eller inte om de vill uppge kön alls.

Det är betydligt fler flickor (870) än pojkar (670) som besvarat enkäten. 24 elever har angett att de har ”annat kön” och 19 individer vill inte svara på vilket kön de tillhör.

Denna analys fokuseras enbart på de juridiska könen i Sverige: flickor/kvinnor och pojkar/män.

Både flickor och pojkar har en positiv känsla inför återgång till skolan

Bland såväl flickor som pojkar är det vanligast att skatta känslan inför återgång till skolan som 3 på en fyrgradig skala där 1 är dåligt och 4 är bra.

Bland flickor väljer 46,2 procent alternativ 3, bland pojkar 42,9 procent. Här noteras således inga större skillnader mellan pojkars och flickors svar.

Små skillnader när pojkar och flickor tycker till om återgång till skolan

När det gäller vad eleverna anser vara det bästa med att vara åter i skolan ses inte någon större könsskillnad. Det bästa, för såväl flickor som pojkar, är att träffa kompisar och skolpersonal igen.

En större andel pojkar (19,9 procent) jämfört med flickor (14,7 procent) anger att närundervisning passar dem bättre.

En något större andel flickor (26,4 procent) anger att få rutiner igen som det bästa med att vara åter i skolan. Andelen pojkar som lyfter fram rutiner på samma sätt är istället 20,5 procent.

En större andel flickor (23,4 procent) anser att de har sämre arbetsro i skolan än hemma. Andelen pojkar med denna inställning är 15,1 procent.

En större andel pojkar (28,4 procent) jämfört med flickor (20 procent) tycker att rutiner känns jobbiga. Här är förhållandet mellan könen alltså det motsatta jämfört med positiva tankar kring återgången, där andelen flickor som istället uppskattade rutiner var större än pojkar.

En större andel pojkar än flickor tror de kommer klara studierna bra

Såväl flickor som pojkar tror att de kommer klara sina studier bra. Det vanligaste alternativet för både flickor (48,3 procent) och pojkar är (45,2 procent) är 3 på en fyrgradig skala (1 = dåligt, 4 = bra).

Noterbart är dock att det är en större andel pojkar som väljer det högsta alternativet 4 (37,7 procent), jämfört med flickor (28,3 procent).

Detta speglar tidigare resultat i Skolinspektionens enkät (genomförs vartannat år, senast 2020) där pojkar har en mer positiv bild till sin förmåga att klara studier. Pojkars svar på frågan "Jag kan nå kunskapskraven i skolan om jag försöker" indexeras 8,8 på en tiogradig skala, flickors svar 8.3.

Ingen större skillnad var pojkar och flickor söker stöd

När det handlar om vem elever skulle söka stöd hos om de behövde det för att klara studier är det enda alternativet där differensen i procentandel är över fem procentenheter är alternativet ”prata med läraren”, där en högre andel flickor (49,7 procent), jämfört med pojkar (44 procent) väljer detta alternativ.

Vanligare att flickor pratar med vänner om det som känns svårt

Majoriteten av både flickor och pojkar har någon att prata med om det som känns svårt. Det är också i princip lika stor andel som anger att de saknar någon att anförtro sig till.

Dock ses att en större andel flickor (64, 4 procent) jämfört med pojkar (50,7) procent anger vänner som alternativ.

Större andel flickor än pojkar har mått sämre under pandemin

Vad gäller måendet under pandemin är det vanligaste alternativet att man mått lika bra/dåligt som annars, men könsskillnader finns.

Knappt hälften av flickorna (49,1 procent) anger ett oförändrat mående, att jämföra med 6 av 10 (60,3 procent) av pojkarna. Andelen flickor som säger sig ha mått sämre är större (37,7 procent), jämfört med pojkarna (22,7 procent).

Större andel pojkar än flickor har ökat sitt datorspelande

Gällande negativa hälsoeffekter av pandemin ses också skillnader mellan könen. Dock är andelen som anger att de börjat med eller ökat bruk av tobak eller alkohol i princip lika stora för flickor som för pojkar och det rör sig om få individer (30–43).

De tre vanligaste negativa hälsoeffekten bland flickor är stress över skolarbetet, följt av att ha ätit annorlunda samt tränat/motionerat mindre än vanligt.

Bland pojkar är stress över skolarbetet samt tränat/motionera bland de tre vanligaste negativa hälsoeffekterna men där finns 26,3 procent som anger att de börjat spela/spela mer än vanligt på datorn. Endast 7,6 procent av flickorna anger detta.

Vanligare att pojkar inte påverkats av pandemin. Större andel av flickorna har ökad skolstress, oro för hälsa och samhälle

Det är en betydligt större andel pojkar 26,6 procent, jämfört med flickor (15 procent) som svarat ”inget stämmer in på mig”. En försiktig tolkning blir därmed att bland de som svarat på enkäten så är det vanligare att pojkar inte påverkats hälsomässigt negativt av pandemin, jämfört med flickor.

Det är en noterbar skillnad mellan andelen elever som upplever ökad stress över skolarbetet, där hälften av flickorna anger det (51,2 procent), att jämföra med inte ens en tredjedel av pojkarna (27,5 procent).

Resultatet är dock inte överraskande sett till att flickor anger en högre stressnivå kopplat till skolan även i andra undersökningar (ex elevhälsosamtal som genomförs av skolsköterskor), men flickor anger alltså att pandemin i sig ökat deras skolstress – från en redan hög nivå.

Dubbelt så stor andel flickor (28,8 procent) har känt oro för att någon de känner ska få Covid, jämfört med pojkar (14,2 procent).

Flickor som svarat på enkäten anger också större oro för att själv insjukna (11,6 procent) jämfört med pojkar (5,5 procent).

Oron för hur samhället ska klara pandemin är också den större hos flickor. 15,3 procent har känt sådan oro, jämfört med pojkar (7,9 procent).

De öppna frågor som fanns i enkäten analyserades med en tematisk analys (Braun & Clarke, 2012) där syftet är att fånga det som är viktigt och representativt i datamaterialet, i relation till syftet. Det vill säga sådant som nämns eller framträder frekvent och som anses relevant.

Analysen har en latent approach där data innehåller en viss mån av tolkning. Analysen har en induktiv karaktär där tolkningen ligger nära data och materialet styr de teman som framträder.

De öppna frågorna eleverna svarade på var:

• Kommentera gärna din känsla inför skolstarten
• Vad är det bästa med att alla ska vara i skolan igen (ingen distansundervisning).
• Vad är det sämsta med att alla ska vara i skolan igen (ingen distansundervisning).
• Vad gör att du trivs i skolan?
• Om du skulle behöva hjälp och stöd för att klara studierna - vad skulle du göra?
• Vad är det viktigaste du lärt dig om dig själv eller andra under pandemin?

Svaren från de öppna frågorna analyserades som en helhet, forskningsfrågan var:
Vad påverkar elevernas pandemiska och post-pandemiska hälsa?

Data analyserades för fyra områden:

1. Pandemisk hälsa,
2. pandemisk ohälsa,
3. post-pandemisk hälsa och
4. post pandemisk ohälsa.

Den sammanfattande analysen genererade åtta koder och fem övergripande teman.

Pandemisk hälsa: personlig utveckling, stärkt självkänsla, välbefinnande, självmedkänsla och medkänsla, ökad medvetenhet, flexibilitet

Pandemisk ohälsa: ensamhet och isolering, stress, psykisk ohälsa och mycket eget ansvar

Post-pandemisk hälsa: rutiner, skolmiljön, personal och relationer

Post-pandemisk ohälsa: stress, arbetsmiljö, oro, ovana, psykisk ohälsa

Analysens övergripande teman

1. Att kunna vara flexibel

Temat flexibilitet handlar om förmågan att ställa om till distans vid pandemin. Det har varit både tungt och utvecklande för eleverna.

Flera elever är stolta över att de klarat av sina studier på distans och den högre grad av självdisciplin och eget ansvar det har medfört. Det har stärkt deras självförtroende och självkänsla, och tron på den egna förmågan att klara utmaningar. Flera noterade att det gick bra att ställa om och att de upplevde att de klarade sig lika bra hemma som på skolan.

Många elever önskar att de anpassningar som gjorts och som fungerat bra ska tas tillvara på efter pandemin för att fånga upp individuella lösningar som passat eleven. Många önskar till exempel möjlighet till hybridlösningar. Speciellt elever som har lång skolväg kunde dra nytta av hybridlösningar för att minska stressen som följer med skolresorna. ​​​​​​​

Det är tungt att vara flexibel. Det är viktigt att komma ihåg att skola i skola ställer återigen krav på elevernas anpassningsförmåga och flexibilitet. Flera elever oroar sig för att nya restriktioner ska komma och att undervisningen åter igen ska ställas om till distans nu när de vant sig med skola i skolan igen.

2. Upplevelsen av stress

En del elever berättar att stressen minskade under tiden med distansundervisning. Upplevelsen var att det var mindre jobb via distansundervisning men främst minskade stressen genom mindre pendlingstid.

Vid återgången till skola i skola var många oroade för ökad stress främst på grund av pendling och långa dagar. Många upplever att tidiga mornar på grund av skolresor ökar deras trötthet i skola.

Distansundervisning gav dem mer tid att göra skolarbetet eftersom skolresorna inte slukade tid. Speciellt för elever som bor långt borta kan det kännas stressigt med håltimmar, eftersom det känns bara som väntetid.​​​​​​

Många elever upplevde att de fick mera sömn hemma och deras stress minskade, de kunde sova längre på morgonen. Men dygnsrytmen blev lätt fel och många upplevde stress över att försöka ställa om dygnsrytmen till skola i skola igen.

Trängsel både i skolan och under skolresorna uppfattade flera elever också som stressig, speciellt elever som blir stressade i stora grupper. En del upplevde stress och oro över att de skulle återgå till skolan trots att smittan kvarstod.

Hög ljudvolym och många intryck i skolan var en sak som en del elever upplever som stressande och uttröttande i skolan. Hemma var det mycket lugnare och vissa fick därför bättre arbetsro.

Efter en längre tid av distansundervisning, upplevde många att det var mycket energikrävande och stressande. Många var lättade när distansundervisningen äntligen tog slut. De kan sägas ha en form av digital utmattning. Många elever längtade därför efter att få återgå till skola i skolan.

Distansundervisning kunde också leda till att elever kände att de inte kom framåt i sin utbildning och vissa upplevde en stress över att de missade undervisning, upplevelsen var att de inte fått de kunskaper de behöver. De blev stressade över över att behöva ta igen det de missat och att det antagligen skulle bli mera läxor efter covid.

Många tycker också det är en svår balans om man får symptom. Om de stannar hemma missar de skolan och viktig undervisning. Valet mellan att följa restriktioner och att stanna hemma kan vara svårt särskilt för elever som har svårt i skolan sedan tidigare. Möjlighet till distansundervisning vid sjukdom efterfrågas.

Flera berättade att de upplever mindre stress i skolan eftersom de känner att i skolan får de bättre stöd, både från personal och från jämnåriga.

Stressen under distansundervisningen kunde också bero på att fritid och skola flöt samman. Att ha skola i skola underlättar att kunna skilja på fritid och skola, detta var något vissa elever nämnde, att själv ansvara för att skapa rutiner som skiljer skola och från fritid är utmanande när skolan finns i hemmiljö.

Det går båda vägarna, fritiden flyter in i skolarbetet och skolarbetet i fritiden. Det blir lätt att fritidsintressen som spelande kommer in under skoltid menar eleverna, men också känslan att skoldagen pågår hela dagen.

3. Att ta eget ansvar

Friheten och ansvaret som distansundervisning medförde verkar ha påverkat eleverna på olika sätt.

Genom frihet att jobba mer självständigt under tiden med distansundervisning har vissa elever lärt sig känna sina styrkor och skapat sig egna studiestrategier. Deras självkänsla har ökat när de lärt sig hur de fungerar bäst.

Flera elever sa att de fått lära sig självdisciplin och att skapa egna rutiner och lära sig planera sina studier. Vissa elever verkar ha växt av detta och trivts bra med att få planera sin egen dag på sådant sätt att denna passar deras livsrytm.

Under distansundervisning fick också eleverna träna på att hantera distraktioner, med varierande framgång.

Eleverna fick också i större grad träna på självständighet under pandemin, speciellt om de var ensamma hemma. En del hade börjat ta större ansvar medan vissa har fått gå hungriga eller börjat småäta under tiden med distansundervisning.

En del elever rörde på sig mindre medan andra elever tog ett större ansvar för sin fysiska hälsa under tiden med distansundervisning. En del hade börjat ta sig tid att motionera mera, vissa upptäckte hur bra det känns att vara ute, en del försökte sova mera och vila ut och lära sig att slappna av. Vissa elever berättade också därför att de hade börjat må bättre psykiskt under tiden med distansundervisning.

Men det egna ansvaret har också varit svårt och tungt att hantera för vissa elever. En del sa det var skönt när skolan återigen blev som vanligt och någon annan tog över ansvaret för rutiner. De kunde då studera i en miljö där det fanns mindre distraktioner och rutin. En del elever upplevde att de lär sig sämre på distans och de har svårt att ta eget ansvar, skapa egna rutiner och ha självdisciplin.

Flera elever berättar att de upptäckt att skolmiljön är positiv både för deras lärande och välbefinnande. Många elever beskrev att de förstått att deras fokus var bättre i skolan och att skolan ger rutiner och stöd som gör skolarbetet lättare. Den nya uppskattningen för skolmiljön gjorde att flera av eleverna nämnde att de hade högre motivation att vara i skolan efter tiden med distansundervisning.

4. Psykisk ohälsa

Vissa elever berättade att de börjat må sämre psykiskt under tiden med distansundervisning.

Många hade känt sig ensamma. Flera konstaterade att de behöver mänsklig kontakt och närhet för att kunna må bra och att fysisk kontakt är viktigt för det psykiska väl måendet. Även elever som normalt tycker om att vara ensamma kunde tiden hemma upplevas som påfrestande och de kunde börja må dåligt.

Det var dock skillnad på att vara ensam och att vara isolerad. Elever som hade stöttande relationer upplevde generellt mindre isolering, däremot kunde de tidvis känna sig ensamma. De elever som hade begränsat med relationer, där föräldrarna hade arbeten där de var tvungna att gå till jobbet trots pandemin, kunde ensamheten under tiden med distansundervisning bli påträngande. Under pandemin kunde också familjer börja nöta på varandra, för vissa var skolan en trygg plats och isoleringen i hemmet kändes mindre bra.

Många har under pandemin upptäckt skolans betydelse som socialt sammanhang. En del elever berättade att de tyckte det var svårt att hitta vänner utanför skolan. Under tiden med skola hemma blev det speciellt tydligt vem som hade vänner och inte. Vissa elever kände sig svikna av sina vänner eller att de blev utanför.

Under distansundervisningen har eleverna på vissa sätt kommit av sig i sitt relationsbyggande.​​​​​​​ En stor motivationsfaktor för återgång till skolan var att få träffa kompisar och personal för att fortsätta bygga relation.

Under distansundervisningen har eleverna också fått möta sig själva på djupet och har då upptäckt att de mår mycket sämre psykiskt än de visste tidigare. Vissa berättade att de tror de är deprimerade eller att de har andra psykologiska diagnoser.​​​​​​​

Ett antal elever berättade också att de mår psykiskt dåligt av att gå tillbaka till skolan. Flera nämnde att de hade ångest för att komma tillbaka till skolan.

5. Ökad medvetenhet

Både medkänsla och självmedkänslan verkar hos vissa elever ha ökat under pandemin. Självmedkänslan har ökat när eleverna har varit ensamma, de har fått möta sig själva och lära sig vara med sig själv.

Medkänslan för andra verkar också ha ökat under pandemin. Många belyser vikten av respekt, att skydda och ta hand om grupper, som äldre eller sårbara personer. Eleverna har genom att följa Folkhälsomyndighetens råd lärt sig social distansering och att följa restriktioner. Många elever nämner vikten av att hålla avstånd, ha ansiktsmask och tvätta händer.

Det verkar också finnas en irritation, ibland även ilska, mot personer som inte följer de gemensamma restriktionerna och som inte respekterar reglerna. Allas ansvar är något många lyfter fram, att följa förhållningsregler och vaccinera sig. Vissa oroar sig för att bli smittade i skolan eftersom det är trångt i skolan, matsal och även på bussen.

Medvetenheten om livets bräcklighet och skörhet verkar ha blivit framträdande under pandemin för vissa elever. Många nämner att det är viktigt att ta vara på tiden med sina nära och kära och uppskatta familjen.

Flera av eleverna uttrycker att någonting de lärt sig av pandemin är att inte ta livet förgivet. Flera av eleverna säger att de ska efter pandemin försöka ta vara på livet mera och leva i nuet och vara tacksam för också de små sakerna i livet.

Nedan presenteras en vägning av den kvalitativa analysen för att få en uppfattning om hur många av de meningsbärande enheter som belyser de olika temana och sub-teman i analysen.

Analysen är indelad på basen av kön. I en kvalitativ analys lyfts meningsbärande enheter fram. Antalet i vägningen syftar därför inte på antalet elever utan på hur ofta detta mönster framträder i textmaterialets meningsbärande enheter.

Alla elever har inte svarat på de öppna frågorna, de var valbara i enkäten, och därför representerar den kvalitativa data bara de elever som valt svara på de öppna frågorna.

Fler flickor (n= 2624) hade valt svara på de öppna frågorna än pojkarna (n=1856) så detta behöver beaktas i tolkningen av data.

Jämförande punkter

Relationer

Goda relationer med personal och jämnåriga var viktiga för både pojkar och flickor men flickorna nämnde detta i de öppna svaren mer än dubbelt så ofta som pojkar (flickor n=854, pojkar n= 400). I de öppna svaren framkom att relationer till personal även innefattade skolans stödpersonal.

Självkänsla

I båda grupperna, i relativt jämt antal: pojkar (n=84) och flickor (n=88), finns meningsbärande enheter om ökad självkänsla, det vill säga bättre förståelse för hur de fungerar som personer (och elever) under tiden med distansundervisning. Vissa hade upptäckt skolmiljön fungerar bättre för deras lärande medan andra upptäckt att de fungerar bättre i en lugn miljö som hemma.

Stress

I båda grupperna handlade meningsbärande enheter om att de upplevde mindre stress när de kunde sova längre på morgonen och skolresorna försvann (pojkar n=22, flickor n=21).

Under distansundervisningen handlade relativt få meningsbärande enheter om stress (pojkar n=5, flickor n=12), främst handlade stressen om att inte kunna skilja på fritid och skola när arbetsplatsen blev i hemmet (pojkar n= 5, flickor 10). Detta låga antal kan också delvis förklaras av att enkätens slutna frågor delvis täckte detta.

Vid återgången till skola handlade många enheter i båda grupperna om oro för ökad stress som mera arbete (pojkar n=180, flickor n=228), många enheter handlade också om upplevd trötthet av tidiga morgnar och långa skolresor (pojkar n=108, flickor n=116).

Både pojkar och flickor efterfrågade hybridlösningar mellan distansundervisning och närstudier för att minska skolresor. Trängsel i skolmiljön verkade stressa både flickor (n=15) och pojkar (n=8).

Rutiner

Många meningsbärande enheter handlade om att eleverna upplevde att det var positivt att återgå till rutiner i skolan (pojkar n=59, flickor n=78). En del pojkar och flickor nämnde också att de njutit av ökad flexibilitet under tiden med distansundervisning (Pojkar n=13, flickor n=8).

Både pojkar och flickor rapporterade om en viss ovana i återgången till skolan (pojkar=18, flickor n=38).

Mat

Båda grupperna visade en uppskattning för att få lagad och god mat i skolan (pojkar n=10, flickor n=7).

Pandemin

Många meningsbärande enheter hos både pojkar och flickor handlar om vikten av att följa restriktioner och ta ansvar för att inte smitta andra (pojkar n=43, flickor n=49).

Både pojkar (n=13) och flickor (n=23) hade oro för smitta och pandemihanteringen vid återgången till skola.

Irritation och frustration

I en del enheter berättade pojkar om irritation och frustration mot personer som inte följer restriktionerna och inte skötte sin hygien under pandemin (pojkar n=9, flickor n=27).

Stöd i arbetet

Konkret stöd i skolarbetet och psyko-socialt stöd verkar vara särskilt viktigt både för pojkar (n=109) och flickor (n=110).

Personalens tillgänglighet

• Digital: Teams, chat, digital kontakt ökar tillgängligheten speciellt för ”hemmasittare”
• Fysisk: Korridoren, närvarande vuxna, öppen skola
• Traditionell: Telefon, mail
• Organisatorisk: Information ges

Fånga upp eleven tidigt

• Möten i elevhälsoteam
• Se eleven i sin miljö

Elevhälsosamtal

• Med åk 1

Samverkan mellan olika professioner

• Elevhälsa, studie- och yrkesvägledare och lärare
  

Flexibilitet

• Personalen är flexibla och kan ställa om enligt elevens och situationens behov
  

Coronatrötta elever

• Eleverna är motiverade och sugna på att vara i skolan
  

Öppen skola

• Eleverna får träffa kompisar

Post-pandemisk värdegrund

• Eleverna har fått ökad empati och andra positiva värden
  

Uppföljning

• Rutiner kring frånvaro

Studion - en plats att studera i lugn och ro

• En viktig stödresurs med lärare närvarande

Digitalisering

• Lättare att nå elever
• Ger fortsatta möjligheter till digitala möten vid behov
• Digitala resurser som ett tilläggsstöd
  

Närvaro

• Öka vuxennärvaron, även i korridorer och matsal, att finnas där spontant
• Fysiska möten kan bättre bekräfta eleverna
• Nyttja möjligheten att mötas fysisk som en del av återgången till det ”normala”
• Öppen skola- få umgås med personal och vänner
  

Post-pandemisk nystart

• Ändra på rutiner som inte fungerar
• Utveckla positiva traditioner som elevråd
• Fira skolstart - inte bara studenten
  

Struktur och rutiner

• Arbeta vidare med att ge eleverna tydlig struktur och tydliga krav
• Rutiner med mat, motion, vuxna, socialt sammanhang
• Skillnad på fritid och skola

Klasstid

• Tillfälle att fånga upp, möta och samtala med eleverna

Information till vårdnadshavare

• Stärker samverkan och samarbetet
  

Fortsatt fördjupning

• Personalens utbildning och fortbildning viktig
  

Positivt klimat

• Utgå från ett positivt förhållningsätt

Frånvaro

• Hur fånga in frånvaro tillräckligt snabbt?
• Risk för sämre mående och högre frånvaro
• Eleverna kan uppleva det jobbigt med 100 procent närvaro när de är ovana
  

Elevernas behov

• Hur kan vi tillgodose de olika behoven
  

Outnyttjade resurser

• Klasstid om den inte använts
• Mentor kommer inte till elevhälsoteamen, missar elever i behov av stöd
  

Arbetsro

• Svårt med arbetsro i klassrummet

Ändrade rutiner

• Eleverna har utvecklat ökad närvaro på sociala medier, dataspel etc
  

Personal

• Tveksamhet att återgå till 100 procent närundervisning

Överlämningar

Nya rutiner

• Åk 2 och 3 har vant sig arbeta på distans
  

Nya restriktioner

• Kort framförhållning och snabb omställning
  

Osäkerhet och rädslor

• Ökad smittspridning
• Ovisshet
  

Skolfobi

• Det kan vara en hög tröskel att återkomma till skolan
  

Innehåll

För att identifiera eventuella utmaningar fördes de mer utmanande aspekterna samman.

Personalens post-covid utmaningar

• Tveksamhet att återgå till 100 procent närvaro
• Hur kan personalen tillgodose de olika behoven
  

Trygghet

• Rädsla för smitta
• Ovisshet om nya restriktioner kommer

”Nya” rutiner

• Elever har vant sig arbeta på distans
• Risk för sämre mående och högre frånvaro. Hur kunna fånga in frånvaro tillräckligt snabbt?
• Kan vara svårt att få samma arbetsro i klassen
• Kan upplevas tungt med 100 procent närvaro
• Kan kännas svårt att komma tillbaka till skolan
• Eleverna har utvecklat nya rutiner med ökad närvaro på exempelvis sociala medier och dataspel
  

Resursanvändning

• Konceptet för främjande elevhälsoarbetet, klasstid – används den?
• Elevhälsoteamens/mentors närvaro är viktig
  ​​​​​​​

Från den samlade analysen finns insatsområden att fånga upp. Förslagsvis skulle fokus läggas på punkter nedan.

Personalen

• Stöd att möta det nya normala
• Öka beredskap att stötta elever
• Fortbildning och utbildning
• Stärkande samverkan mellan professioner

Skolan

• Elever och personals närvaro
• Ett positivt skolklimat

Resurser

• Hur används klasstid och elevhälsoteam
• Digital vuxennärvaro, behålla digitala forum som fungerar

Aktiviteter

• Rutiner och strukturer
• Information
• Följa upp och agera