WEBVTT

00:00:00.720 --> 00:00:03.640
Digital utställlning med bilder och citat
från FREDA-mottagningens gruppverksamhet

00:00:03.640 --> 00:00:06.640
för kvinnor utsatta för våld i nära relation.

00:00:13.520 --> 00:00:16.520
Allt är svart just nu.

00:00:22.000 --> 00:00:25.000
All kärlek jag fått under uppväxten finns i mina rötter

00:00:26.560 --> 00:00:28.080
den kom han aldrig åt.

00:00:28.200 --> 00:00:30.120
Han har tagit allt annat.

00:00:30.520 --> 00:00:32.240
Det är ett fult dött träd

00:00:32.240 --> 00:00:35.240
men rötterna kommer göra att trädet börjar växa igen.

00:00:40.120 --> 00:00:42.320
Jag är rädd för vad han kan göra.

00:00:42.640 --> 00:00:43.960
Även fast jag lämnat honom

00:00:43.960 --> 00:00:46.960
känns det som att han fortfarande har kontroll.

00:00:51.400 --> 00:00:53.720
Han behandlade mig som ett litet barn.

00:00:54.040 --> 00:00:56.800
Jag satt som i en låda med små spikar.

00:00:57.120 --> 00:01:00.120
Det var våld överallt.

00:01:04.480 --> 00:01:05.920
Jag blundade.

00:01:06.240 --> 00:01:09.880
Det blev mitt sätt att fly när han utsatte mig sexuellt.

00:01:15.320 --> 00:01:17.160
Jag vill vara en hel människa

00:01:17.240 --> 00:01:19.800
jag vill få vara så fantastisk som jag är.

00:01:20.080 --> 00:01:22.800
Om jag träffar någon ny så får han vara som han vill

00:01:22.800 --> 00:01:25.800
bara det känns bra för mig att stå bredvid honom.

00:01:30.800 --> 00:01:33.280
Vem är jag, vem vill jag vara?

00:01:33.400 --> 00:01:36.880
Jag vill vara det här trädet, stabil med mycket rötter

00:01:36.880 --> 00:01:38.440
och en snygg krona.

00:01:39.440 --> 00:01:42.440
Jag vill få vara mig själv och tillåtas att växa.

00:01:48.880 --> 00:01:51.320
Solens strålar står för hoppet.

00:01:51.480 --> 00:01:53.560
Jag ser ljuset genom det mörka mullret

00:01:53.560 --> 00:01:56.320
som alltid finns där i bakgrunden.

00:02:00.160 --> 00:02:01.880
Jag har alltid hittat egna lösningar

00:02:01.880 --> 00:02:04.240
när han försökt förstöra och hindra mig.

00:02:04.600 --> 00:02:06.760
Oavsett hur mörkt nyckelhålet har varit

00:02:06.760 --> 00:02:09.720
så har jag alltid lyckats se ljuset på andra sidan.

00:02:14.480 --> 00:02:17.040
Han kunde aldrig se saker från min synvinkel.

00:02:17.440 --> 00:02:19.480
Många av hans ord hänger kvar.

00:02:19.480 --> 00:02:22.480
Det är fortfarande svårt att bestämma saker själv

00:02:22.760 --> 00:02:24.440
jag fick aldrig det för honom.

00:02:24.960 --> 00:02:27.960
Och tårarna, det är mycket sorg kvar.

00:02:32.640 --> 00:02:34.920
Det här är ett rum i vår lägenhet.

00:02:35.040 --> 00:02:37.040
Jag fick vara många timmar där.

00:02:37.160 --> 00:02:38.240
Han låste in mig

00:02:38.240 --> 00:02:40.960
jag fick inte gå ut och jag fick inte ha min mobil.

00:02:41.200 --> 00:02:42.320
Jag skulle be om ursäkt

00:02:42.320 --> 00:02:45.320
om jag gjorde det så fick jag gå ut igen.

00:02:49.760 --> 00:02:53.600
Frihet! Jag känner mig väldigt fri, men inte helt fri.

00:02:54.200 --> 00:02:57.320
Jag har ramat in ordet på bilden och han försöker komma in där

00:02:57.360 --> 00:03:00.680
men jag låter honom inte ta min frihet igen.

00:03:05.320 --> 00:03:09.040
När jag inte ville ha sex med honom försökte han droga ner mig.

00:03:09.560 --> 00:03:10.960
Men jag förstod vad han tänkte göra

00:03:10.960 --> 00:03:13.960
och drack inte vattnet som han gav till mig.

00:03:20.040 --> 00:03:23.040
Ibland låste jag ut honom och ibland släppte jag in honom.

00:03:23.600 --> 00:03:26.600
Båda sätten var för att skydda mig från hans våld.

00:03:30.880 --> 00:03:33.880
Han gick över mina gränser, han respekterade mig inte.

00:03:34.640 --> 00:03:36.640
Jag gjorde mycket motstånd mot honom

00:03:36.640 --> 00:03:38.680
det hjälper mig att tänka på det.

00:03:43.640 --> 00:03:46.160
Det största är att någon lyssnat på min berättelse

00:03:46.160 --> 00:03:48.160
och att få känna mig hörd.

00:03:48.320 --> 00:03:51.920
Jag har fått berätta min historia, det här har hänt.

00:03:56.760 --> 00:03:57.960
Jag har bearbetat en del

00:03:57.960 --> 00:04:00.600
men mitt träd har inte blommat ut helt än

00:04:00.760 --> 00:04:02.840
mina rötter är skadade.

00:04:07.600 --> 00:04:09.280
Tystnad och kyla.

00:04:09.280 --> 00:04:12.840
Jag stängde av, jag visade inga känslor, jag grät tyst.

00:04:13.400 --> 00:04:15.960
Jag ville inte ge honom en reaktion.

00:04:21.320 --> 00:04:24.320
Rädslan som fortfarande finns kvar efter separationen.

00:04:24.920 --> 00:04:27.920
Jag hade precis sagt ifrån och blev
rädd för vad han skulle göra nu.

00:04:28.240 --> 00:04:32.520
Jag släckte ner hela huset, jag låste dörren,
stängde av mobilen, jag gömde mig.

00:04:33.280 --> 00:04:35.040
Jag kände mig dum.

00:04:39.360 --> 00:04:43.640
Han kör ut bilen från garaget, hans ögon är kolsvarta av vrede.

00:04:43.800 --> 00:04:49.320
Jag och vår dotter lyckas hoppa upp i en snöhög
precis innan han försöker köra på oss med bilen.

00:04:55.560 --> 00:04:59.160
Jag sitter i sängen och försöker ”stänga av”
det som han skriker till mig.

00:04:59.240 --> 00:05:01.600
Jag gör ett skydd runt mig själv.

00:05:07.120 --> 00:05:10.880
Han står bakom den låsta dörren, han är hotfull och skriker.

00:05:11.440 --> 00:05:14.440
Jag brukade sjunga för våran dotter för att lugna henne.

00:05:14.600 --> 00:05:17.600
Hon säger ”mamma visst skyddar du mig”.

00:05:18.280 --> 00:05:22.880
Jag kände mig maktlös och rädd.
Som att det inte fanns någon utväg.

00:05:28.120 --> 00:05:34.320
En känsla av ensamhet och mörker,
jag räknas inte, jag finns inte, jag syns inte.

00:05:35.160 --> 00:05:40.640
Ögonen syns inte på bilden, jag vet inte om det
är för att jag inte ser eller för att jag inte finns.

00:05:46.080 --> 00:05:50.160
Jag känner mig som ett gammalt krokigt träd
även om jag inte är så gammal.

00:05:50.480 --> 00:05:53.280
men erfarenheterna har gjort att jag känner mig äldre.

00:05:53.520 --> 00:05:54.760
Ett höstträd.

00:05:55.560 --> 00:05:59.920
Jag har känt mig deppig den senaste tiden men
det är naturligt att träd tappar löv på hösten

00:05:59.920 --> 00:06:02.560
sen kommer det nya löv till våren.

00:06:07.560 --> 00:06:11.320
Han står och skriker. Jag sitter hopkurad i ett hörn.

00:06:12.080 --> 00:06:14.320
Barnet är litet men samtidigt så stor.

00:06:14.840 --> 00:06:18.160
Det är som att barnet får superkrafter
och flyger upp i pappans famn

00:06:18.160 --> 00:06:21.160
för att avleda honom och samtidigt skydda mig.

00:06:26.320 --> 00:06:28.640
En kross med två knappar.

00:06:28.880 --> 00:06:31.880
Den ena knappen är till för att medvetet skada,

00:06:32.040 --> 00:06:34.400
den andra knappen skadar omedvetet,

00:06:34.680 --> 00:06:36.680
men båda krossar.

00:06:37.360 --> 00:06:40.760
Det ligger en person mellan krossen, blodet skvätter.

00:06:41.440 --> 00:06:46.560
Hon är krossad, mosad, kontrollerad, sårad, skadad.

00:06:47.160 --> 00:06:49.200
Hon sitter fast.

00:06:53.840 --> 00:06:55.400
En gråsvart sten.

00:06:55.640 --> 00:06:57.320
Jag gjorde mig själv till en sten.

00:06:57.680 --> 00:06:59.720
Jag stängde av för att skydda mig.

00:07:04.120 --> 00:07:05.840
Våran dotter vaknar tidigt,

00:07:06.200 --> 00:07:08.640
jag har varit vaken hela natten med bebisen.

00:07:08.960 --> 00:07:11.960
Jag ber honom gå upp med henne, han vägrar.

00:07:12.840 --> 00:07:15.840
Till slut vänder jag ryggen mot honom
och har bebisen framför mig.

00:07:16.360 --> 00:07:18.360
Han börjar att knuffa och sparka mig.

00:07:18.880 --> 00:07:21.240
Till slut sparkar han mig ut ur sängen.

00:07:22.000 --> 00:07:24.520
Alla vaknar och det blir kaos.

00:07:30.000 --> 00:07:32.200
Sorg. Alla tårar.

00:07:32.280 --> 00:07:33.800
Ångesten i kroppen.

00:07:33.800 --> 00:07:36.320
Det känns som att få iskallt vatten över sig.

00:07:36.880 --> 00:07:39.560
Kylan i bröstet. Isbitar i magen.

00:07:39.760 --> 00:07:42.760
Det är mörkt, blått och kallt.

00:07:47.600 --> 00:07:49.080
En flod av känslor.

00:07:49.280 --> 00:07:51.840
Alla fina känslor förvandlades till grått,

00:07:52.040 --> 00:07:53.600
allt kändes grått.

00:07:54.120 --> 00:07:56.280
I floden rinner känslor av mörker.

00:07:56.560 --> 00:07:59.400
Men på sidan om finns även känslor av kärlek.

00:07:59.840 --> 00:08:03.440
Samtidigt fortsätter världen som vanligt för alla andra.

00:08:08.840 --> 00:08:10.200
Jag sitter i en bubbla,

00:08:10.400 --> 00:08:13.520
jag håller i min sexualitet men jag har inte hittat den än.

00:08:14.640 --> 00:08:17.640
Så många har skadat den sedan barndomen.

00:08:18.040 --> 00:08:21.440
Det går att ta sig ut ur bubblan men inte ännu.

00:08:26.200 --> 00:08:29.520
Hans öga, krysset står för död.

00:08:30.160 --> 00:08:32.880
Min kärlek och medlidande för honom försvann.

00:08:33.280 --> 00:08:35.520
Hans öga blev min rädsla.

00:08:41.040 --> 00:08:43.000
Jag gör ett skydd runt mig och barnen.

00:08:43.360 --> 00:08:47.000
Han står därutanför, han är färglös och stor.

00:08:52.560 --> 00:08:54.960
Mitt träd är vridet och knöligt.

00:08:55.320 --> 00:08:57.640
Flera grova rötter finns kvar.

00:08:57.760 --> 00:09:00.520
Några är tunna och skadade men ingen ser dom.

00:09:01.120 --> 00:09:03.120
Det har börjat växa mycket grönt igen.

00:09:03.880 --> 00:09:07.560
Det blåser lite men rötterna gör att mitt träd står stadigt.

00:09:12.480 --> 00:09:14.080
En cykeltur med barnen.

00:09:14.480 --> 00:09:16.240
Vilken frihetskänsla!

00:09:16.520 --> 00:09:20.640
Jag köpte en cykel med cykelvagn och
nu kunde jag äntligen storhandla själv,

00:09:21.320 --> 00:09:23.440
jag var inte beroende av honom längre.

00:09:27.960 --> 00:09:30.960
Han har hackat hål i min stam och försökt fälla trädet.

00:09:31.880 --> 00:09:34.200
Då vissnade bladen och började att falla av.

00:09:34.760 --> 00:09:38.400
Nu växer det nya blad högre upp
och det växer blommor ur hacket,

00:09:39.040 --> 00:09:41.240
så som det kan göra i en grushög.

00:09:41.360 --> 00:09:44.360
En solros som plötsligt växer upp.

00:09:49.840 --> 00:09:52.840
Jag är färgrik, sprallig och glad utåt.

00:09:53.400 --> 00:09:56.960
Det mörka finns där under men det
kommer förhoppningsvis att falla av.

00:10:02.120 --> 00:10:04.320
Pengar, makt och elände.

00:10:04.880 --> 00:10:07.280
Det är svårt att vara tjej i den världen.

00:10:12.360 --> 00:10:16.520
En diskussion i bilen om uppfostran och mina tankar..

00:10:17.360 --> 00:10:19.880
”vem är det jag skaffar barn med?”

00:10:24.520 --> 00:10:27.520
Jag gick in i relationen med en sund röd kärlek.

00:10:28.280 --> 00:10:32.120
Han kom med sitt svarta, kletiga, geggiga och tog över.

00:10:33.240 --> 00:10:37.720
Men det röda pressade bort det svarta
som till sist tvingades droppa ut.

00:10:42.720 --> 00:10:48.040
Att leva i relationen var som att ständigt gå
på lina över ett avgrundsdjupt svart hål,

00:10:48.200 --> 00:10:51.200
utan möjlighet att ta sig därifrån eller att välja en annan väg.

00:10:52.480 --> 00:10:58.000
Att ständigt behöva balansera och korrigera både
ord och handling för att slippa hamna i avgrunden.

00:10:58.760 --> 00:11:02.240
För vem vet egentligen vilket mörker som väntar där nere?

00:11:02.520 --> 00:11:06.080
Man vet bara att det blir värre än sist man ramlade ner.

00:11:11.360 --> 00:11:15.080
Jag är instängd trots att dörren är
öppen och nyckeln ligger på golvet.

00:11:15.800 --> 00:11:19.600
Jag är inlåst och isolerad både i rummet och i relationen.

00:11:25.160 --> 00:11:29.520
Mitt träd har tappat alla löv och
kvistarna är avbrutna på ena sidan.

00:11:30.280 --> 00:11:33.280
Man måste tappa alla löv för att nya skall kunna komma.

00:11:34.080 --> 00:11:36.760
Det är bara halva trädet som lever nu.

00:11:41.840 --> 00:11:45.520
Han har planterat så många dumma
tankar om mig själv i mig.

00:11:45.960 --> 00:11:49.800
Ibland vet jag inte vad som är mina tankar
och vad som är hans ord om mig.

00:11:50.800 --> 00:11:53.120
Jag behöver någon att spegla mig mot.

00:11:53.360 --> 00:11:56.360
Någon som kan bekräfta att ”det där är inte du”.

00:12:01.400 --> 00:12:05.160
Jag har sett vem han är, en liten person som gör andra illa.

00:12:05.520 --> 00:12:07.000
En ensam person.

00:12:07.440 --> 00:12:10.440
Han visar sitt rätta jag varje gång han agerar.

00:12:11.040 --> 00:12:13.760
Jag tror inte längre på att han har rätt att definiera mig.

00:12:14.120 --> 00:12:16.040
Det är bara jag som har rätt till det.

00:12:21.120 --> 00:12:26.280
Det var en mur som hindrade mig att lämna relationen
men nu har jag tagit mig över muren.

00:12:27.040 --> 00:12:30.040
Muren står kvar, men nu skyddar den mig mot honom.

00:12:31.000 --> 00:12:34.640
Det är moln och blixtar på andra
sidan där han är kvar och härjar.

00:12:35.160 --> 00:12:38.160
På min sida om muren är det grönt och blommorna växer.

00:12:43.640 --> 00:12:46.640
Jag kom att tänka på en händelse som var i början på slutet.

00:12:47.760 --> 00:12:50.760
Jag var ute med vänner och han skickar det här smset.

00:12:51.160 --> 00:12:54.760
Jag kände att jag måste gå hem direkt,
han har gjort så här en gång tidigare.

00:12:55.200 --> 00:12:56.960
Han är jättearg när jag kommer hem.

00:12:57.800 --> 00:13:00.120
Det här blir början på slutet.

00:13:05.360 --> 00:13:09.080
Han är stor. Jag är liten, ensam och rädd.

00:13:09.680 --> 00:13:13.400
Bilden symboliserar hot, skräck och sexuellt våld.

00:13:18.680 --> 00:13:21.680
Mitt träd har mest gråa löv för jag mår så dåligt.

00:13:22.120 --> 00:13:24.360
Men det börjar komma något grönt också.

00:13:24.720 --> 00:13:27.960
Tårar och undertryckta känslor finns under jorden,

00:13:28.200 --> 00:13:29.800
i mina rötter.

00:13:35.440 --> 00:13:38.440
Jag brukade be om ursäkt fast det inte var jag som gjort fel.

00:13:39.120 --> 00:13:41.320
Jag gjorde det för att han skulle lugna ner sig.

00:13:41.800 --> 00:13:46.600
Men i mitt huvud så tänkte jag ”Förlåt för att DU är dum”.

00:13:52.360 --> 00:13:55.360
Luleå kommun (kommunvapnet i bild)