• Startsida
  • Näringsliv
  • Besöka Luleå

Fakta om Luleå skärgård

1312 öar, kobbar och skär, välbevarad historia, unikt växt- och djurliv hittar du på en och samma plats: Luleå skärgård. Här hittar du mer djupgående information om skärgården.

Öar i Luleå Skärgård

Här hittar du information om de största och mest populära öarna ute i Luleå Skärgård. Klicka på rubrikerna för att ta del av informationen.

Altappen
Brändöskär
Hindersön
Junkön
Kluntarna
Rödkallen
Sandön / Klubbviken
Småskär

Altappen

Altappen, en ö i Luleå skärgård, ca 1 km båttur från Lövskärs fiskehamn, är en mycket spännande ö med lämningar från industriepoken vid sekelskiftet. 

På Altappen fanns då både ett järnsmältverk och ett sågverk. I juni 1908 brann hela samhället ned i en våldsam brand och alla fick lämna ön hals över huvud. Altappen avfolkades och industrin byggdes aldrig upp igen. 

Andra änden av ön kallas Likskär (var tidigare två öar men sitter nu ihop på grund av landhöjningen). På Likskär har Luleå Segelsällskap sin klubbstuga med gästhamn, restaurang, bastu mm.

Brändöskär

Historia

Redan vid inseglingen möter konstnären Erik Marklunds Kristus-staty dig på Hällgrundet som uppfördes år 1957.  I vissa ljusförhållanden syns statyn långt ut till havs som en vit angöringsfyr till Brändöskär. Samma konstnär har gjort altartavlan i kapellet. Även idag finns en konstnär, Ola Taube som har utställningar i sin atelje på Brändöskär.

Det sägs att Drottning Kristina donerade Brändöskär till Norrbrändöborna, men något skriftligt bevis för det finns inte. Trots att Brändöskär/Uddskär inte längre är ett fiskeläge i den gamla betydelsen, så har fortfarande många stugägare sina rötter i Brändön.

Fisket i gamla tider var hårt reglerat och den som bröt mot reglerna kunde dömas till böter eller till och med förvisning från fiskeläget. En särskild utsedd hamnfogde med bisittare (hamnrätt) såg till att lag och ordning upprätthölls. Allt fiske var strängeligen förbjudet från klockan sex på lördag eftermiddag till klockan sex söndag eftermiddag. Man höll hårt på helgfriden.

 I fiskelägets tidiga historia var Brändöskär och Uddskär separata öar och mest troligt var Uddskärssidan från början den dominerande delen av fiskeläget.

Den fisk man i huvudsak fångade var strömming som togs upp med skötar. Det var strömmingen som var den viktiga handelsvaran som såldes insaltad i trätunnor. Även sik, harr, lax, gädda, abborre och id fångades, mest för husbehov. Fisken såldes i Luleå stad, men man seglade även till Haparanda, Brahestad och Uleåborg. Brändöskär/Uddskär var Luleå skärgårds största fiskeläge och bestod år 1820 av cirka 30 båtlag.

Förr var alltid fiskestugorna öppna för alla. En oskriven regel var att man såg till att det fanns torr ved, tändstickor och gärna lite salt och en ljusstump när man lämnade den. Ägarförhållandena var ofta väldigt osäkra och det dröjde långt in på 1900-talet innan stugorna började låsas och man blev mer noga med vem som ägde vad. 

Flora och Fauna

Det yttre av Brändöskär är höglänt och består till största delen av klippor, svallad morän, sten och sand. En bergart som är mycket typisk för Uddskäret och Brändöskäret är haparanda-monzoniten. Det är en vacker bergart med grova kristaller i vitt och svart. På de flesta hällar kan man också se hur inlandsisen har slipat berget och gjort isräfflor.

Det utsatta läget påverkar växt- och djurlivet. Landskapet har samma karga egenskaper som återfinns i fjällen, klippor med lavar och mossor, hedar med låg växtlighet och träd som kuvats av vindarna. Men i mer skyddade miljöer hittar man växter som liljekonvalj och nattviol. Bland rariteterna märks torplås- och nordlåsbräken.

På Uddskär är växtligheten mer artrik och tät. Här finns stora skogsområden med såväl tall, gran, björk och asp samt mindre och större myrområden. Uddskärs stränder, speciellt mot öster, har samma karga skönhet som Brändöskär.

Insegling

Angöring av fiskeläget kan ske från två håll. Det är lättast att komma in från ost. Styr mot det vitmålade märket på klippan men se upp för det synliga revet vid inloppet till viken. Var noga med att ha pricken som markerar grundets sydspets på din styrbords sida, speciellt om båten är djupgående. Runda udden på babordssidan ganska snävt.

Väl inne i viken kan du välja ankringsplats eller lägga till vid den allmänna bryggan som ligger nästan längst in i viken. Bryggan är en 35 m lång flytbrygga. Här finns 15 gästplatser (natthamn). Hamnen har ett djup på 2,5 – 4 m. I viken är du skyddad för de flesta vindar, utom när nordosten friskar i. Då kan du flytta båten till Uddskärsdelen av viken, förutsatt att båten inte går djupare än 1 m. Var noga med att inte lägga till vid sjöbodarna utan att först fråga stugägarna om lov.

Uddskärs nordvik med Estersön på motsatta sidan, har fri inseglig och ren sandbotten. Viken grundar emellertid upp snabbt. Från havssidan är det viktigt att se upp för laxfällorna som är utlagda från östra Uddskärsstranden. Observera Estersögrynnan som ligger nordost om inloppet.

Du kan också komma in i Estersösundet från Hindersösidan, nordväst. Här krävs noggrann navigation eftersom farleden är smal, grund och rik på stenar. Gå in vid sydpricken, du har nu två tavlor i ens på uddskär rakt föröver. STOPP! Det är inte bara att köra rakt fram. Det kommer fler enslinjer. När du ser en enstavla på babords sida så har du en ny linje i ungefär 045o mot Saxskäret. När du kommer till den röda pricken har du en ny enslinje i aktern som visar fortsatt färd mot den gröna pricken (styrbords sida).

Efter detta kan du hålla i mitten genom sundet för att komma ut på fjärden. Du åker runt Uddskäret och kommer till sydpricken som visar inloppet till Brändöskär. Passagen kan inte användas av båtar som kräver djupare vatten än 1,5 m.

Hindersön

Hindersön består egentligen av tre mindre öar som växt samman genom landhöjningen. Den nordligaste delen av Hindersön har behållit sitt gamla namn, Björkön, och den sydligaste delen kallas fortfarande Gräsön.
Byns kärna ligger mellan de fyra sunden eller snara vikarna: Ostisundet, Västisundet, Hannosviken och Norrisundet. Bebyggelsen är utspridd över ett stort område.

Jopikgården, ett populärt utflyktsmål, är ett av de få intakta skärgårdshemman som speglar livet från förr. Pensionatet är en mycket pietetsfullt renoverad vacker gammal norrbottensgård som byggts till med konferensanläggning, restaurang, café mm. Läs mer om Jopikgårdenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Hindersöns skola är den enda kvarvarande skolbyggnaden i Norrbottens skärgård. Den används numera som hembygdgård på ön och besökare har även möjlighet att hyra boende i husets fd lärarbostad. En historisk bildutställning finns i skolan.

Läs mer om Hindersön på: www.hindersonhembygd.selänk till annan webbplats.

Histora

Hindersön är en av de större öarna i Luleå skärgård och den enda ön norr om Gräsö i Roslagen med jordbruk. Redan på 1500-talet bodde här folk som försörjde sig på fiske, jordbruk och sälfångst. 

Hindersön har alltid varit en av de folkrikaste öarna i Luleå skärgård. Störst befolkning hade ön under 1930-talet då det bodde 148 personer här.

År 1842 upptäcktes järnmalm på ön och brytningen pågick i olika perioder. Förutom gruvan finns endast kruthuset kvar av den epoken idag, liggande på sin ursprungliga plats på Oxgrundet i Norrisundet. Även kalkbrytning förekom, till en början enbart till husbehov, sedan i industriell skala då man byggde en kalkugn, vilken står kvar än idag nordost om Hannosviken.

Flora och fauna

Hindersöns flora omspänner ett brett register från smultron, åkerbär och liljekonvalj till de mer sällsynta växterna strandviva, doftticka och skogsfru. Hindersön är skogsrik, större delen är blåbärsgranskog men här finns även stora bestånd av tallskog på sandiga ytor. Skärgårdens vanliga vilt- och fågelliv finns på ön och det är gott om hare samt skogs- och sjöfågel. På ön finns också häckande fiskgjuse.

Insegling

Ostisundet

För att angöra gästhamnen i Ostisundet finns prickad led från angöringspunkt. Insegling sker genom en 8 meter bred muddrad ränna med 2,3 meters djup, följ enslinjerna. Hamndjup 2 m. Väl skyddad från alla vindar. Det finns 10 gästplatser, förtöjning vid flytbrygga. Hamnvärd är Luleå kommun fritidsförvaltningen. Serviceanläggning finns vid Jopikgården, en promenad på 400 m . Här finns 36 bäddar att hyra. Torrtoalett finns vid hamnen.

Norrisundet

Här finns en fin naturhamn skyddad för all vindar. För färden in i sundet finns två alternativ. Observera att inseglingslederna har ett minsta djup på 1,7 m vid medelvattenstånd. När du går in från norr mellan Lappön och Björkön ska du hålla enslinjen mot Björkön. Följd därefter den prickade leden in mot Norrisundet.

Kommer du västerifrån kan du antingen gå mellan Kvinören vid Skagsudden eller mellan Knivören och Lappön. Går du mellan Knivören och Skagsudden ser du den prickade leden som inleds av två väderstrecksmärken, norr och väster om grundet. Gå in däremellan så finner du den prickade leden in med Hannosviken på babords sida. När du passerar norr om grundpricken efter ledpassagen håll ca 180o mot kruthuset på Oxgrundet. Även här är leden utprickad av öborna och ligger på norra sidan av Oxgrundet. Följ prickningen och när den tar slut är det bara att följa enstavlorna som finns på den södra delen av inloppet. Väl inne i sundet hittar du Luleå kommuns flytbrygga med 10 gästplatser.  Hamnen har ett djup på 2 m. Hamnservice hittar du vid Jopikgården.

Björkögärdsviken

När du befinner dig på fjärden mellan Degerön på styrbords sida och Hindersön på babords sida passerar du först prickparet på babords sida (en ostprick samt en västprick som markerar inloppet till Ostisundet). Du fortsätter fram till nästa ostprick samt en sydprick. Nu går du in mellan dessa prickar, du får nu två tavlor i ens på fastlandet rakt föröver. Hålla denna kurs, passera en röd prick på babords sida. Nu kommer du fram till gästbryggan men även turbåtsbryggan. 10 gästplatser. Förtöjning: flytbrygga. Hamndjup: ca 3 m. Här gäller samma sak beträffande service – den finner du vid Jopikgården.

Junkön

Denna ö är en av de större öarna i skärgården. På ön finns ett mindre antal bofasta personer. Flera yrkesfiskare har sin hemmahamn på denna ö. År 1491 nämns Junkön för första gången i skrifterna. Vid den tiden hade ön knappt stigit ur havet.    

Bykärnan är en genuin och intressant skärgårdsmiljö. Sommaren år 1998 invigdes Junköns fiskeläge med nybyggda sjöbodar i gammal stil med en utställning om hur livet var förr i skärgården.

Sjöbodarna, skärgårdsmuséet och den nya kajen färdigställdes av Luleå kommun med stöd från EU. Det nya fiskeläget med hamnen är en trivsam genuin skärgårdsmiljö som hälsar alla båtbesökare välkomna.

OBS! Stora delar av Junkön är militärt skjutfält med tillträdesförbud.

Historia

En sägen säger att ön har fått sitt namn efter en same som hade sina renar på bete på ön. Hans namn skulle ha varit Junker och han sades ha bott under en stor gran i den nuvarande byakärnan.

Sevärt på denna ö är den mystiska väderkvarnen som är mer än 200 år gammal. Väderkvarnen som är av hattkvarnstyp byggdes troligen någon gång i slutet av 1700-talet. Av vem är omtvistat. Kvarnen har använts av öbor på närbelägna öar för malning av korn- och rågmjöl. Kvarnen är mycket gediget byggd och det finns enligt legenden tre alternativa byggare: Det första alternativet – en sjöman från Gotland eller Öland strandade på Junkön och byggde kvarnen. En annan möjlighet är att en kvinna från Junkön gifte sig med en man söderifrån med kunskaper om kvarnbygge och att de tillsammans byggde kvarnen. Det tredje alternativet skulle vara att det finns en tradition att bygga väderkvarnar i Österbotten på andra sidan Bottenviken. En strandad fiskare eller sjöman från Finland skulle under en vistelse på Junkön ha byggt kvarnen. Detta alternativ anses av öborna vara det mest troliga.

Insegling

Kommer du från norr kan du köra rakt mot inloppet efter att passerat öster om Åldermansgrundet. Kommer du från Västantillfjärden kan du köra ganska nära Junkön då det är fullt vattendjup. Kör till du har hamninloppet på styrbords sida. Angöring efter markeringar i hamnen. Hamnen på Junkön är skyddad för alla vindar. Ligger man i den södra sidan av hamnen kan nordlig vind vara något besvärande.

Kluntarna

Kluntarna är en mycket intressant ö att besöka om man vill uppleva Luleå skärgård – Här kan du uppleva de flesta av skärgårdens olika naturtyper och växt- och djurliv samlat på en och samma ö.  Granskog, tallhed, hällmarker och klapperstensfält avlöser varandra. Det är aldrig långt mellan den djupaste urskogen och kala klippor som renspolats av havet. I Storviken finns stugor att hyra, en bastu med relaxrum och ett naturinformationsrum. På öns norra sida finns en vacker avskild badvik, Kråkskäret, med egen familjebastu.

När du är på ön besök gärna labyrinterna och kompassrosen, gammelhamnen och klapperstensfälten. Leta reda på Kluntgubben, hitta lavarännor och njut av den vackra utsikten från utsiktstornet. Albården i det inre av Storviken är en veritabel utmaning för den strapatssugne som vill uppleva en djungelliknande miljö på nära håll.

Historia

I närheten av Victoriaklippan (mer populärt kallad Kluntgubben) och strax intill de fem labyrinterna finns en tomtning som är en av de äldsta fornlämningarna på Kluntarna. Denna tomtning skulle kunna vara en av öns allra första fiskeläge med spår av en tillfällig primitiv bostad som användes under vårvinterns säljakt. Den ligger nära 10-metersnivån och låg för 1000 år sedan alldeles vid den dåtida stranden.

Kluntarna har säsongsvis varit befolkat i flera hundra år och alltid använts vid fiske och säljakt. Tomtningar, gistgårdsrösen, labyrinter och andra lämningar av mänskliga aktiviteter finns i riklig mängd på Kluntarna. De fem labyrinterna är med stor sannolikhet från 1300- eller 1400-talet.

OBS! Fornlämningar får ej flyttas eller påverkas.

Den tjärn som idag heter Gammeltjärn var förr en skyddad havsvik och mycket lämpad som hamn. I slutet av 1800-talet hade landhöjningen gjort inseglingen till Gammelhamnen omöjlig. Vid denna tid flyttades fiskeläget till dess nuvarande läge innanför Storbjörnen.

Flora och fauna

Kluntarnas geologi omfattar såväl hällmark och klapperstensfält som normalblockig svallad morän och sand. Kluntarnas berggrund består huvudsakligen av bergarten haparanda-monzonit. På Kråkskärets västspets alldeles vid infarten till Storviken finns ett antal rundhällar med tydliga isräfflor.

Denna ö är ett åskådligt exempel när det gäller skärgårdens växtlighet. Här finns många av skärgårdens olika biotoper samlade på ett och samma ställe. I Storviken finns en väl utvecklad albård. I albården är växtligheten mycket frodig med bland annat olika ormbunksarter. Gran och tall bildar tillsammans med andra träd en urskog som bitvis är mycket tät och ogenomtränglig. Strandfloran är rik och i det inre av Storviken finns en större lokal med strandögontröst. En liten blomma som enbart växer på öar och stränder i Bottenviken.

Vissa vadare ses regelbundet på Kluntarna: större strandpipare, roskarl, rödbena, mosnäppa m fl. Ofta hörs smålomens skrik från någon av tjärnarna och några hundra meter in i skogen huserar ripor och andra skogsfåglar. Vid Lillbjörnen finns häckande tobisgrissla och ibland passerar tordmulen på sitt näringssök. Storskarv är ofta sedd i vattnen utanför ön.

Insegling

Angöring sker i Storviken med insegling från väster. En väl skyddad hamn för de flesta vindar. Gå rakt in i viken varvid prick nord grund tas på styrbords sida och prick syd grund tas på babords sida.

Vill du besöka Kråkskärsviken med båt får du ligga på svaj då det inte finns någon brygga att angöra. När du lämnar Storviken svänger du styrbord och rundar Kluntarna. Gå in mellan Sikhällan och Kluntarna. Nu sätter du kurs 127o för att komma in i Kråkskärsviken.

Läs mer i Naturstigen på Kluntarna!

Rödkallen

I det allra yttersta havsbandet ligger Rödkallen som en utpost mot Finland. Redan under medeltiden besöktes vattnen runt Rödkallen av fiskare från Finland. Rödkallen är en gammal lotsplats och ett fiskeläge. 

Rödkallen är en ö i yttersta havsbandet i Luleå skärgård och en utpost mot Finland. Den ca 34 hektar stora ön rymmer ett trettiotal byggnader som mest används som fritidshus. Strax nordost om dagens fiskeläge finns lämningar av ett äldre fiskeläge. Ordet "kall" förekommer i flera namn längs Bottenvikskusten. Ordet beskriver hur det förr såg ut på vintern. En "landkall" var en plats där isen tornade – eller bröt upp.

Historia

1814 installerades det lotsar på Rödkallen eftersom sjöfarten då var så intensiv och vattnen in till Luleå var mycket besvärliga att ta sig igenom utan lots. 1872 byggdes det en fyr av Heidenstam-typ. Fyren togs ur bruk efter 100 års tjänst och är idag ett kulturhistoriskt minnesmärke. Heidenstamfyren på Rödkallen är en av de få kvarvarande Heidenstamfyrarna i landet.

På ön finns flera märkliga stenlabyrinter. Varför de byggdes är osäkert, det kan ha varit så att man "gick labyrint" för att förbättra fiskelyckan eller mildra de hårda vindarna. Labyrinternas historia fortsätter att förbrylla. Kanske finns så lite information om dem på grund av att man trodde att magin kunde gå förlorad om man berättade om den. På Rödkallen finns flera labyrinter, den största ligger strax intill fyren.

Redan under medeltiden besöktes Rödkallen av fiskare från Karlö i Finland. Framförallt var det den goda tillgången av strömming som lockade. Med tiden upptäckte även borgarna från Luleå det goda fisket vid ön. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet blev sjöfarten allt mer intensiv. Eftersom inseglingen till Luleå var fruktad installerades 1814 lotsar på Rödkallen. De utsågs bland fiskarbefolkningen och benämndes "modiga män".

1872 byggdes en fyr på Rödkallen, den konstruerades av Gustav von Heidenstam. Fyren byggdes med en modern stålkonstruktion som tillverkades i land och transporterades i delar till uppsättningsplatsen. Fyren är 21,4 meter hög, 112 trappsteg och var i bruk i 100 år. Mellan åren 1993 – 1994 renoverades fyrtornet av Riksantikvarieämbetet och Norrbottens museum. Fyren står idag som ett kulturminnesmärke.

På 1700-talet var en präst ålagd att hålla gudstjänst ute vid fiskeläget och det låg så avlägset att man inte kunde åka fram och tillbaka på samma dag. Av denna anledning byggdes omkring år 1800 ett kapell av svenska och finska fiskare. Rödkallens kapell är byggt på en liten höjd och är betydligt högre än de flesta andra skärgårdskapell. Byggnaden användes, liksom de flesta skärgårdskapell, även som förråd för fiskeutrustning på vintern samt tjänade som sjömärke. Vid sidan om kapellet fanns också en klockstapel. Altartavlan är äldre och märkt med årtalet 1681. På den södra väggen hänger en oljemålning målad av Petter Bergström från Luleå år 1837.
Kapellet har tre funktioner, dels som kapell, dels som sjömärke men även som förvaringsplats för storryssjor och dylikt. På kapellets tak låg den tidens lotsutkik. Dessutom finns det en klockstapel med en klocka från år 1801.

Flora och Fauna

Rödkallen ingår i naturreservatet "Rödkallen – Sörespen", som är av riksintresse för kulturminnesvården. Öns hedlandskap är kargt, den låga ön är till största delen täckt av svallad morän och sand. Här och var finns mindre dungar av al och tall. Stora mängder Bottenviksmalört växer på Rödkallen. Fågellivet är rikt med bland annat gäss, labb, roskarl och häckande tobisgrisslor i stenpiren vid den gamla lotshamnen.

Insegling

OBS! Hamnen på Rödkallen är stängd på grund av mycket dåligt skick. 

Sandön/ Klubbviken

Sandön är Luleå skärgårds ojämförligt största ö med en yta på inte mindre än 2570 hektar och med flest antal bofasta. Ön börjar redan inne vid Luleå stad, på Tjuvholmssundets yttersida och sträcker sig ända bort till Klubbvikens havsbad där innerskärgården tar slut.

Sandön är som namnet antyder helt uppbyggd av sand, grus och annat sediment från Luleälven. Ön är förhållandevis platt med fina tallhedar, sanddyner och långgrunda sandstränder. En promenad till det långgrunda området på sydsidan rekommenderas.

På Sandön ligger besöksmålet Klubbvikens havsbad med en fantastisk sandstrand, gästhamn, restaurang, stugor, bastu samt flera utomhusaktivteter.

Flora och fauna

Inne på ön hittar man flera klapperstensfält av varierande storlek. Det största hittar man på Lappmyrberget – ett 1400 meter långt och 300 meter brett fält som döpts till Stenåkerns naturreservat.

Insegling

För att angöra denna anläggning krävs inte någon större navigation. Det är fullt vattendjup fram till hamnanläggningen. Därefter navigation enligt angivelser i hamnen. Gästhamn med 80-talet platser. Hamnens djupgående är 4 m och är väl skyddad för i stort sett alla vindar. Förtöjning sker vid y-bommar. Hamnvärd är Brändö Konferens & Fritidsby AB. Elplatser går att boka och rinnande vatten finns vid huvudbyggnaden. För mer information och hamnavgift se Klubbviken.se.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Småskär

Småskär, som ursprungligen hette Rammelholmen, skänktes till stadens borgare av drottning Kristina år 1652. Ön har långt in på 1900-talet fungerat som ett viktigt fiskeläge. På Småskär finns flest fritidshus i hela Luleå ytterskärgård. Här finns ca 120 stugor som är koncentrerade till Idviken, Bullerhamnsviken, Bolinsviken, Kyrkviken, Skatamarksudden och västra delen av Finnskär. Trots det stora antalet stugor har Småskär bevarat mycket av orörd natur och ön är ett mycket populärt utflyktsmål för båtturister från när och fjärran.

Historia

Namnet Småskär kommer av att ön tidigare har bestått av många små skär som numera är sammanflätade genom landhöjningen. Troligtvis har nuvarande fiskeläge i Kyrkviken funnits redan på 1500-talet. Idag har det dock spelat ut sin ursprungliga roll som fiskeläge. 

Kapellet på Småskär är det äldsta i Luleå skärgård. Det byggdes redan på 1720-talet och bekostades genom en insamling bland luleborna. Framme vid altaret finns den så kallade herrskapsbänken som endast var till för präster och förnäma stadsbor. Utanför kapellet finns den gamla domarringen bevarad, en hägnad av sten där hamnrätten förr höll råd och beslutade om böter och andra straff för dem som inte följde reglerna i helg och söcken. Under sommaren hålls vanligen gudstjänst i kapellet vid två tillfällen i juli månad.

Flora och funa

På Småskär och Finnskär finner man barrskogsområden, våta lövskogsområden, gammal naturskog, fuktiga strandängar, våtmarker, hällmarker med klapperstensfält, rishedar och naturligtvis albården runt stränderna.

Över hela Småskär växer grannaturskog med altajgran. På Småskärs intressanta strandängar kan man träffa på ormtunga. På Finnskär växer tallnaturskog och stora bestånd av asp. Här återfinns det sydligaste fyndet av finnmyrten i Sverige. Gamla gråsälgar, "ekliknade" jättetallar och nattvioler tillhör Finnskärs flora.

Småskär och Finnskär innehåller många fina fågelbiotoper, tjärnar, grunda vikar och gammal naturskog. Här finns ett 40-tal häckande fågelarter. Men eftersom öarna är välbesökta har inga känsliga arter fått fotfäste. Man kan dock se gråhakedoppingen, en sällsynt gäst ute i skärgården.

OBS! Småskär och Finnskär ingår i ett fågelskyddsområde där jakt på sjöfåglar och änder är förbjuden.

Vattnen öster om Småskär är Luleå skärgårds mest säkra observationsområde för den som vill se säl. Runt Måns- och Bjässhällan är sälar, framför allt gråsäl, ofta synliga.

Insegling        

Vid insegling till Bullerhamnsviken går du mellan ostpricken och västpricken. Du har en röd prick på babords sida och sedan in mot bryggan. Hamnen erbjuder skydd för de flesta vindar.