© Gammelstads Kyrkstad

Gammelstads historia

För 1000 år sedan var lulebygden en skärgård där havet stod tio meter över dagens nivå. Kyrkberget i nuvarande Gammelstad var en liten ö i Luleälvens mynning.

Efter freden i Nöteborg 1323 drogs nya gränser mellan Sverige och Ryssland. Gränsen i norr var inte tydligt beskriven i fredstraktatet. Den svenska kungen kunde därför ge bort Lule älvdal till stormän från Mellansverige. Kyrkan sände ut präster och byggde enkla träkyrkor och 1339 nämns -i Svenalds testamentePDF - för första gången att gudstjänst hölls i "Luleå".

Kyrka och präster, skattläggning och svensk lagstiftning användes för att inordna landet i norr i det svenska riket. Stenkyrkan började byggas under 1400-talet. Den är ett imponerande byggnadsverk, som vittnar om bygdens ekonomiska välstånd. Socknens invånare levde på bland annat boskapsskötsel, fiske och skinnhandel med samerna.

Tidsenligt firande av Persmäss i kyrkstaden. Fotograf: Charlotta Sanell
De första övernattningsstugorna byggdes antagligen på 1500-talet efter det att kyrkplikten infördes. De långa avstånden, handelsmännens behov av lager- och övernattningsbodar vid marknadsplatsen, kyrkstallarna, där hästarna stod medan allmogen närvarade vid gudstjänsten samt sist men inte minst befolkningens skyldighet att besöka kyrkan regelbundet gjorde att sakta men säkert ökade antalet kyrkstugor.

Stugornas oregelbundna placering talar för att de tillkommit efterhand och vid behov. Från början hade folk från samma by sina stugor intill varandra och vid byarnas olika infarter till kyrkan. När alla vägar var kantade med stugor, fylldes även marken mellan vägarna av byggnader. Då uppstod gränderna och "smogen", dvs de smala prången mellan kyrkstugorna.

I menyn vänster kan du läsa mer om olika århundraden i Gammelstads historia.