Per och Helena Ökvist träffades 1995 och tre år senare flyttade Helena till Per på Junkön. Att det blev just Junkön beror på att Per arbetar som fiskare och håller till med firman på Junkön. Omställning för Helena från att bo på fastlandet till att bo i skärgården blev inte så stor som många kanske tror.

Lars, Noa och Helena Ökvist
- Jag är uppvuxen på landsbygden, så jag var redan van att ha långt till affären, och har lärt mig att om man sugen på godis så gör man sin egen av det man har hemma, säger Helena. För tillfället är Helena hemma med nyadopterade Noa 2 år, men annars så arbetar hon i Luleå. För att ta sig in till stan har hon använt sig av en taxibåt som går tidigt på morgonen. - Det är himla bra att det finns alternativ när jag inte kan samåka med någon annan, säger Helena och berättar att hon även har haft tur då det gäller arbetstiderna. - Jag har en snäll chef som ser till att jag får jobba flera dagar på rad för att sedan klumpa ihop min ledighet så den blir lite längre, på det sättet känns det inte som att jag åker fram och tillbaka hela tiden, säger Helena.

Kan övernatta i staden
Om det skulle vara dåligt väder en dag när Helena ska ta sig tillbaka till ön från arbetet är det inte någon större katastrof eftersom de har tillgång till en lägenhet i Luleå där hon kan övernatta. Men det är sällan det brukar inträffa. Det är endast en period på hösten, innan isarna har lagt sig och på våren innan isen har släppt, som det är lite osäkert att ta sig ut i skärgården. Men det är inget som vare sig Per eller Helena bekymrar sig så över. De vet hur havet fungerar och känner absolut ingen oro över det. - Det här är ett liv som vi har valt själva och vi skulle inte bosatt oss här om vi inte gillade naturen som finns här, säger Helena. Många fördelar
Fördelarna med att bo i skärgården är många tycker både Per och Helena. Eftersom Per är fiskare så har de ofta mat hemma. Förutom fisket så jagar även Per en på ön när det är säsong för det. - Det enda kött som vi ibland kan köpa när vi åker och handlar är griskött, annars blir det förstås mycket fisk, berättar Per. Här finns en större frihet tycker de båda. Här kan de låta Noa springa runt utan att behöva vara orolig att han ska bli påkörd av en bil. I och för sig finns det istället vatten att akta sig för. - Vi försöker att vänja honom vid att alltid ha flytväst när han är nära vattnet, säger Helena.Den enda nackdelen som de ständigt påminns om är sophanteringen. Alltför ofta är soptunnorna överfulla. - Det är alltid ett problem med dessa sopor, men det är väl egentligen det enda också säger en nöjd och glad Helena.