
Med konventionen har UNESCO velat fästa uppmärksamhet på de mest representativa objekten och utveckla ett effektivt internationellt samarbete för att skapa så goda garantier som möjligt för att världens kultur- och naturarv ska kunna skyddas och överlämnas - i gott skick - till kommande generationer.
Ett av syftena med konventionen är att förteckna kulturminnen och naturobjekt vilkas skydd är en angelägenhet för människor i hela världen. Objekt som anmäls på den så kallade världsarvslistan ska ha ett framträdande universellt värde. Objekt som UNESCO väljer in till Världsarvslistan brukar kallas världsarv. I Sverige finns 14 världsarv och i hela världen drygt 900 objekt (2011).
Konventionen kräver att de länder som ansluter sig har en lagstiftning, organisation och utbildning som garanterar att kultur- och naturvärdena i det egna landet kan skyddas och vårdas. För att ett objekt ska kunna tas upp på världsarvslistan måste det ansvariga landet garantera att objektet skyddas. En anslutning till konventionen innebär också en skyldighet att respektera världsarvsobjekt belägna på andra staters territorium och att ekonomiskt bidra till vården av objekt i länder som saknar egna medel för ändamålet. Sverige skrev under konventionen 1985.



