Lulebor med FN-tjänst i Kongo

Kort historik om Kongo
Genom beslut av Berlin-konferensen 1884-85 organiserades Kongo som en oberoende stat. Denna var närmast den belgiske konungen Leopold II:s privata egendom. Efter internationell kritik tvingades Leopold II att avstå från Kongo (nu Zaire) som blev en belgisk koloni 1908.

Sedan Kongo förklarats självständigt den 1 juli 1960 utbryter svåra oroligheter. Den nye regeringschefen Patrice Lumumba vädjar om FN-hjälp, sedan den rika gruvprovinsen Katanga under ledning av Moise Tshombe med belgiskt stöd brutit sig ut ur den kongolesiska staten. En FN-styrka kommer också, men generalsekreteraren Dag Hammarskjöld vill inte gå med på att den tar parti i Kongos inre strider, d v s används för att återföra Katanga till ordningen. Följden blir skarpa motsättningar i FN, sedan Sovjet ställt sig på Lumumbas sida och krävt att generalsekreteraren skall ersättas av en trojka, bestående av en representant för vardera västblocket, östblocket och de neutrala.

I september 1961 beslutar sig FN för en aktion mot Tshombes utbrytarregim i Katanga. Försöket misslyckas dock. Kort därefter omkommer Hammarskjöld i en flygolycka på väg till Ndola i Rhodesia för att överlägga med Tshombe om vapenvila.
Under ledning av den nye generalsekreteraren U Thant företas ännu en FN-aktion mot Tshombes legosoldater under 1962. Tshombe besegras, varefter Katanga återförenas med Kongo.
Inbördeskrig utbryter i Kongo 1964, där Tshombe nu lyckats göra sig till statsminister. I mitten av samma år lämnar FN Kongo.

Tåget fortsatte långsamt under fredagen och lördagen varvid flera större rälsavbrott reparerades. Under söndagen den 15 januari närmade man sig Bukama. En stark patrull sändes fram på en motordressin med tillkopplad transportvagn för spaning. Befälet fördes av kompanichefen och med honom var Bonde samt omkring 20 soldater. Dessutom medföljde på egen begäran en civilklädd gendarmmajor som var kontaktman till järnvägsbolaget.

Omkring en km söder om Bukama utsattes dressinen plötsligt för ett överraskande eldöverfall från nära håll. De båda svenska majorerna och en soldat träffades av flera skott. Bonde var dock fortfarande stridsduglig. Gendarmmajoren träffades så allvarligt att han avled.
Soldaterna på dressinen tog skydd, besvarade elden och kastade tillbaka angriparna. Huvudstyrkan på tåget kom till hjälp och de sårade togs om hand. Efter ett kort besök i Bukama återvände tåget söderut.

Källa: Nils Sköld Med FN i Kongo, 1994.

Stridigheterna i december 1961
Huvuddelen av den svenska bataljonen var i slutet av 1961 samlad i Elisabethville, Katanga-regionen, och ansvarade för större delen av ett flyktingläger. Lägret bestod som mest av omkring 50 000 personer och elva stammar varav baluba var störst. I lägret var det aldrig lugnt; småstrider utbröt mellan olika grupper, människor försvann och några återfanns torterade eller mördade. Baluba hade egna kampgrupper som ofta var drogade. Dessutom skulle svenskar även försvara lägret mot överfall från Moise Tshombes (Katangas president) gendarmer.

I slutet på november blev Tshombe aggressiv mot FN. Den 2 december spärrade gendarmerna de båda huvudvägarna som ledde från flyktinglägret till Elisabethville. Gendarmerna hade en uppskattad styrka på 2 000 man. På morgonen den 3 december konstaterades att sju svenskar tillfångatagits i spärrarna. Senare samma dag besköts en svensk bil vid en nyupprättad spärr varvid bilföraren Nils Bruno Hallström dödades och de två passagerarna sårades. Två dagar senare spärrade Tshombe av vägen till Elisabethvilles flygfält. Striderna i december 1961 varade omkring två veckor. Eldgivningen var tidtals intensiv. Efter striderna behärskade FN helt och hållet Elisabethville.

Läget var sådant att Tshombe gick med på att förhandla med centralregeringen och att delegaterna från Katanga i slutet av månaden åkte till Léopoldville för att delta i parlamentets arbete. Mot slutet av månaden hade lugnet återställts. Invånarna kom hem till sina hus, affärerna öppnades och trafiken blev normal.

I mitten på januari 1962 skrev Tshombe ett brev till FN:s politiska representation i Elisabethville. Som ett tack för det goda samarbetet var han beredd att utväxla fångarna och detta skedde den 15 januari kl 18.30. Huvuddelen av svenskarna var i god form men hade haft det besvärligt och även riskfyllt under en fångenskap som varat i ca 40 dagar.

Avlidna under FN-tjänstgöringen i Kongo 1960-1964
C-W Böttiger Fänrik 1961-04-28 Saknas (befarad mördad)
L T Liedgren Sergeant 1961-04-28 Saknas (befarad mördad)
A G Gallon  Major 1961-09-13 Stupad
B G Lindau  Menig 1961-09-14 Stupad
S O Hjelte  Furir 1961-09-18 Flygolycka Ndola
C-E Rosén  Fänrik 1961-09-18 Flygolycka Ndola
P E Persson  Menig 1961-09-18 Flygolycka Ndola
N B Hallström Menig 1961-12-03 Stupad vid eldöverfall
B O M Sydstrand Löjtnant 1961-12-04 Minolycka
S J Nilsson  Menig 1961-12-09 Stupad
L E Öhrberg Menig 1961-12-16 Stupad
H G Blomberg Menig 1962-03-20 Vådaskott
L E Larsson  Rustmäst 1962-03-21 Trafikolycka
P G Nordström Fänrik 1962-07-05 Trafikolycka
P O Solvestad Sergeant 1962-09-20 Nedskjutet flygplan
R G Colmgren Sergeant 1962-09-20 Nedskjutet flygplan
L W Thorell Löjtnant 1962-12-10 Olyckshändelse
S H Simonsson Korpral 1963-01-01 Bilolycka
I N G Eriksson Korpral 1963-03-16 Bilolycka

Fyra Kongo-år i siffror
Sammanlagt 70.356 man, varav 6.332 svenskar, deltog i Förenta Nationernas militära verksamhet i Kongo under de nära fyra år aktionen pågick, 15/7 1960 - 30/6 1964.

Dessutom använde sig FN under perioden av 4.200 experter av olika slag i Kongo bl.a. läkare och lärare. Vidare tjänstgjorde 2.724 personer från FN-sekretariatet i New York under längre och kortare tid i Kongo.

Vid sidan av denna personal rekryterade ONUC [Opération des Nations Unies au, FN:s operation i Kongo] kontinuerligt lokal arbetskraft - i huvudsak kongoleser - för varierande slag av tjänstgöring under verksamhetsåren. Denna siffra låg, när den var som högst, på omkring 4.000 personer.

Under FN-operationerna i Kongo, i vilka 34 länder bidrog med militär personal, stupade sammanlagt 127 FN-män, medan 75 omkom vid olyckor och 35 avled av andra orsaker.

Den totala kostnaden för de fyra FN-åren i Kongo uppgick till drygt två miljarder kronor eller mer exakt 2.191.233.075 kronor. Av dessa pengar gick nära nittio procent eller 1.964.750.750 kronor till den militära sidan av FN:s Kongo-aktion.

Efter halvårsskiftet 1964 fanns det i Kongo följande FN-personal i ungefärliga tal: 800 lärare, 600 andra experter, 400 nigerianska poliser samt 200 tjänstemän av olika kategorier - totalt omkring 2.000 personer.

Källa: Med FN i Kongo, Svenskar i fredens tjänst. Red. Hans Carsborg. Stockholm 1964.