Örn 2000

Kungsörn (Aquila chrysaetos)

Utseende: Kungsörnen är något mindre än havsörnen, vingbredd 190-220 cm, kroppslängd ca 90 cm, vikt 3-6 kg. Honan är något större än hanen. Gamla fåglar har en ganska jämnt mörkbrun dräkt, yngre fåglar har vita fält i vingar och ett vitt fält i stjärten (vid roten). Kungsörnens stjärt är avrundad (havsörnens spetsig). Kungsörnen har fjäderklädda tarser, vilket havsörnen saknar.

Utbredning: Kungsörnen finns i Sverige företrädesvis i Norrlands inland, på Gotland och i Uppland och Skåne. 65% av fåglarna återfinns i Västerbottens län och Norrbottens län. Det finns färre än 700 revir i Sverige. Ett revir räknas i detta sammanhang som ett område där ett par observerats regelbundet vare sig man känner till ett bo eller ej. På senare tid har örnen långsamt återetablerat sig framförallt ut mot Norrlandskusten och finns nu i hela Norrland utom allra närmast kusten. Samtidigt har fjällbeståndet glesnat något.

Kungsörnen häckar i fjälltrakter och vidsträckta skogsområden med gammal skog. Par kan etablera sig så nära varandra som 10 km vid god bytestillgång, upp till det dubbla i sämre marker. Boet är mycket stort, 1,5 m i diameter och upp till 4-5 meter högt, och byggs i kraftiga tallar, gärna träd med någon form av missväxt eller deformation. Boet byggs oftast en bit ned i trädet, sällan i toppen. Kungsörnen bygger vidare ofta flera bon, s.k. alternativbon, som kan ligga flera kilometer från varandra. 1-3 ungar produceras vid häckning. Vanligast är att endast en unge överlever till flygfärdighet. Kungsörnen lever av däggdjur och fåglar.

Huvudbyten är framförallt skogshare, tjäder, orre och ripa. Örnen kan också slå räv och renkalvar. Trots att andelen örndöda renarkalvar är mycket liten resulterar detta i konflikter med renskötseln. Beroendet av hönsfåglar kan göra örnen känslig för den fria småviltsjakten. Ungfåglar har mycket hög dödlighet, framförallt beroende på sämre jaktförmåga än vuxna djur. Fågeln blir könsmogen efter 3-5 år. Ringmärkning har visat att vissa fåglar har levat i frihet upp till drygt 30 års ålder. Ungfåglar flyttar ofta korta sträckor under vintern, till Syd- och Mellansverige, medan vuxna fåglar i allmänhet stannar i häckningsområdet.

Hot: De stora hoten mot kungsörnen är biotopförstörelse och miljögifter. Kungsörnen är mycket störningskänslig och har svag och långsam reproduktion. Den är beroende av stora orörda områden och kraftiga boträd, framförallt vid klippsluttningar och i raviner och branter. Miljögifter anrikas uppåt i näringskedjan och eftersom kungsörnen befinner sig högst upp blir den också exponerad för stora doser av olika miljögifter via sin föda. Andra hot mot kungsörnen är kraftledningar och att örnar dödas av tåg och trafik (invid trafikdödat vilt och ren).

Havsörn (Haliaeetus albicilla)

Utseende: Havsörnen är brun till färgen. Vingbredden är närmare 2,5 meter och fågelns längd omkring en meter, med en ungefärlig vikt på 4-7 kilo. Honan är, som hos de flesta rovfåglar, större än hanen. En vuxen havsörn kännetecknas av en jämnt brun grundfärg, huvudet och stjärten övergår sedan till en guldbrun respektive vit stjärt. Näbben är gul och mycket kraftig (även i jämförelse med kungsörnen). Vingarna har rak fram- och bakkant och vingspetsen är tvärt avskuren, med spretiga vingpennor. Stjärten är spetsig. I flykten skiljer den sig från kungsörnen genom sina breda vingar, sin korta stjärt och sitt utskjutande långa huvudparti som sticker ut nästan lika långt som stjärten.

Föda: Jakten är mångsidig. Havsörnen avsöker områden eller sitter still och spanar. Bytet är oftast fisk men även en hel del däggdjur, inklusive kadaver, och gärna sjöfågel. Örnen fiskar ibland i grunda vatten stående i vattnet.

Häckning: Havsörnen häckar på Grönland, Island, i norra Skottland, Skandinavien, Baltikum, Östeuropa, på Balkan, i Turkiet, österut genom Ryssland och Sibirien, i Kazakstan, Azerbajdzjan, Iran, Mongoliet, Kina, Japan och österut till Berings sund.

Havsörnens bo är mycket stort och tungt och används år efter år av samma par. Det placeras ofta i träd men kan också byggas på en klippavsats. Det kräver lämpliga träd i häckningsområdet, endast tallar som är minst 100 år gamla duger. Ett bo väger ca 500 kg, det är svårt att tro men om man tittar närmre på vad de byggs av så är det inte alls så konstigt. Skogsavverkning kan därför vara ett hot mot havsörnens häckning. Generellt placeras boet högre upp i trädet än Kungsörnens bo och havsörnsbon kan också vara byggda mitt på toppen av en hög tall. Redet byggs på en grund av mycket grova grenar och mot centrum inreds redet med mossa, ljung, sjögräs, vass och jordtorvor. Med åren växer boet som kan bli upp emot två meter i diameter.

Den lägger oftast två ägg som till storleken i genomsnitt mäter 75 x 57 mm och har en vikt på 120 gram och är därmed mindre än kungsörnens ägg. Paret ruvar i mellan 35 och 45 dygn och tar sedan gemensamt hand om ungarna som är flygfärdiga efter cirka 70 dygn.
Havsörnar kan leva runt 40 år, men blir oftast inte äldre än 15 i frihet.

Förekomst i Sverige:

1971 startade Svenska Naturskyddsföreningen "Projekt Havsörn" vilket var det första artprojektet i Sverige. Detta arbete tillsammans med bland annat förbud mot metylkvicksilver, DDT och PCB har inneburit att den svenska havsörnspopulationen sedan 1970-talet återhämtat sig förvånansvärt väl och finns nu i stort sett längs hela Östersjökusten och sedan 1980-talet har den börjat återkolonisera gamla häckningsområden i övriga Sverige. Vid insjöar finns arten ojämnt spridd från de östra delarna av Syd- och Mellansverige till Vänern samt ett isolerat bestånd i Lappland. Beståndet i Lappland består 2006 av cirka 60 par.

Genom det ringmärkningsprojekt som genomförts sedan 1976 där alla havsörnsungar märks har man kunnat visa att alla havsörnar som återkoloniserar Sverige kommer från populationen i Östersjön. Denna ringmärkning har också visat att den lappländska populationen är helt avskild från den resterande svenska populationen.

Svenska havsörnar kan vintertid flytta söderut så långt som till Mellaneuropa, men kan också flytta kortare sträckor eller stanna kvar vid häckningsområdet.

(källa: Wikipedia)