Talgoxar 1991

Talgoxen

(

Parus major

)

Utseende: Fågeln är lätt att känna igen. Bröstet är gult med en svart längsgående rand mitt på. Ryggen är grön. Huvudet är svart med vita kinder. Näbben är konisk, kullrig och ungefär dubbelt så lång som hög. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Hane och hona skiljs åt genom att honans undersida är blekare gul och har en smalare svart rand. Talgoxen blir normalt 13,5-15 centimeter lång med ett vingspann på 23-26 cm. Som vuxen väger den ungefär 20 gram.

Lätet är växlingsrikt och använder liknande motiv som andra mesarter. Talgoxens läten är dock allmänt mer högljudda och hårdare. Ofta hör man också ett bofinkaktigt "pink, pink" och ett vänligt "fi-tyy". Den karakteristiska sången är ett högljutt, olikartat betonat "tsitsibää, tsitsibää", ibland även endast tvåstavigt "ti-ty, ti-ty". Varje hanne har sin egen strof och framför allt hastighet.

Talgoxen finns i hela Sverige och är i mellersta och södra Sverige en av de vanligaste mesarna.
Under häckningstiden håller den framför allt till i lövskogar och parker. Honan bygger ett bo av mossa i ett trädhål eller en fågelholk. Den lägger två kullar ägg per säsong. 6-12 ägg läggs. Dessa är cirka 18 millimeter stora och vita med rödaktiga fläckar. Honan ruvar äggen i 12 till 14 dygn. Ungarna lämnar boet efter 16 till 21 dygn. Talgoxen blir könsmogen vid ett års ålder.

(källa: Wikipedia)