- Djurhållning
- Ekologi och naturvård
- Hälsa och boende
- Kemikalier
- Mat
- Miljöfarlig verksamhet
- Miljö
- Energi- och klimatrådgivning
- Trafik, luft och buller
- Fråga miljönämnden
- Luftkvalitetsmätning
- Nio saker att göra för att förbättra luften
- Luftföroreningar
- Ingående om mätningarna
- Gatumätning kvävedioxid
- Gatumätning partiklar (PM10)
- Svaveldioxid-Takmätning-senaste 24 h
- Kvävedioxid-Takmätning-senaste 24 h
- Ozon-Takmätning-senaste 24 h
- Svaveldioxid-Takmätning (senaste veckan)
- Kvävedioxid-Takmätning (senaste veckan)
- Ozon-Takmätning (senaste veckan)
Lyssna
Ingående om mätningarna
Mätning av luftföroreningar i taknivå mellan Stadshuset och Vattenfall
Mätning av kvävedioxid (NO2), svaveldioxid (SO2), ozon (O3) samt bensen
Ljus används för att identifiera och mäta koncentrationer av de olika luftföroreningarna. Tekniken heter DOAS (Differential Optical Absorption Spectroscopy).
Tekniken grundar sig på att luftföroreningars molekyler absorberar ljus av olika våglängder (Beer-Lamberts absorptionslag). Denna lag ger förhållandet mellan mängden absorberat ljus och antalet molekyler i mätsträckan. Eftersom varje molekyl, varje gas, har unika egenskaper i absorptionsspektrumet är det möjligt att identifiera och bestämma koncentrationen av flera olika gaser i mätsträckan samtidigt.
DOAS-tekniken går ut på att projicera en ljusstråle från en speciell ljuskälla (en högtryckslampa av xenon) över en sträcka och använda avancerade datorberäkningar för att utvärdera och analysera ljusförlusterna från molekyl-absorptionen längs denna sträcka. Ljuset från xenonlampan är mycket intensivt och innehåller både synligt spektrum och ultravioletta och infraröda våglängder. Ljuset fångas upp av en mottagare och leds genom en optisk fiber till analysatorn. Den optiska fibern gör det möjligt att placera analysatorn på annan plats än mottagaren.
Mätsträckan och gaturumsmätning i Luleå
Doasmätaren på stadshusets tak
Utvärderingen görs för ett våglängdsområde åt gången genom att absorptionskurvor (referenser) jämförs med det absorptionsspektrum som just registrerats. Datorn ändrar storleksfaktorn för varje referensspektrum tills den finner den bästa möjliga motsvarigheten med uppmätt spektrum. Tack vare detta kan olika gaskoncentrationer beräknas med stor noggrannhet.
Mätning av luftföroreningar i gatunivå
Mätning av partiklar
För att mäta partiklar (PM10) används en SM200-stoftmätare. Mättekniken bygger på att en ren filteryta genomstrålas av en svag betastrålning. Därefter bestrålas filtret på nytt när selekterade partiklar absorberats på det. Skillnaden i den strålningsintensiteten som går genom filtret omvandlas till en spänning som är direkt proportionerlig mot strålningsintensiteten. Skillnaden i spänning utgör massan. Genom att provtagningsluftens flöde mäts kontinuerligt fås en masskoncentration när massan sätts i relation till detta.
Mätning av kvävedioxid
Mättekniken i kväveoxidmonitorn (Thermo Scientific model 42i) bygger på att den snabba reaktionen mellan kväveoxid (NO) och ozon nyttjas. Då detta sker bildas en emmision av kemiluminescent ljus som översätts av en fotomultiplikator till en voltsignal. Ljusmängden som avsätts är proportionell mot kväveoxidhalten vilken därför kan mätas mycket noggrant. Därefter beräknas kvävedioxidhalten fram i en konverter.
Faktauppgifter
Beskrivning, Luleå kommun, NOx-analysator
(pdf, 30 kB)Beskrivning, Opsis, UV-doastekniken
Språkhjälp
Hjälp