



Kluntarna har säsongsvis varit befolkat i många hundra år och alltid använts vid fiske och säljakt.
Tomtningar, gistgårdsrösen, labyrinter och andra lämningar av mänskliga aktiviteter finns i riklig mängd på Kluntarna. De fem labyrinterna är med stor sannolikhet från 1300- eller 1400-talet.
Den tjärn som idag heter Gammeltjärn var förr en skyddad havsvik och mycket lämpad som hamn. I slutet av 1800-talet hade landhöjningen gjort inseglingen till Gammelhamnen omöjlig. Vid denna tid flyttades fiskeläget till dess nuvarande läge innanför Storbjörnen.
Strax intill de fem labyrinterna finns en tomtning som anses vara en av de äldsta fornlämningarna på ön. Denna tomtning skulle kunna vara spår av en tillfällig primitiv bostad som användes under vårvinterns säljakt.
Fornlämningar får ej flyttas eller påverkas.

Kluntarnas geologi omfattar såväl hällmark och klapperstensfält som normalblockig svallad morän och sand. Kluntarnas berggrund består huvudsakligen av bergarten haparandamonzonit.
På Kråkskärets västspets alldeles vid infarten till Storviken finns ett antal rundhällar med tydliga isräfflor.

Denna ö är ett åskådligt exempel när det gäller skärgårdens växtlighet. Här finns många av skärgårdens olika biotoper samlade på ett och samma ställe.
I Storviken finns en väl utvecklad albård. I albården är växtligheten mycket frodig med bland annat olika ormbunksarter.
Gran och tall bildar tillsammans med andra träd en urskog som bitvis är mycket tät och ogenomtränglig.
Strandfloran är rik och i det inre av Storviken finns en större lokal med strandögontröst. En liten blomma som enbart växer på öar och stränder i Bottenviken.

Vissa vadare ses regelbundet på Kluntarna; större strandpipare, roskarl, rödbena, mosnäppa m fl.
Ofta hörs smålomens skrik från någon av tjärnarna och några hundra meter in i skogen huserar ripor och andra skogsfåglar.
Vid Lillbjörnen finns häckande tobisgrissla och ibland passerar tordmulen på sitt näringssök. Storskarv är ofta sedd i vattnen utanför ön.