Fakta

Brändöskär har fått sitt namn av att det tidigt varit fiskeläge för Norrbrändöns, fastlandsbrändöns befolkning. Fiskeläget bestod då som nu av stugor och sjöbodar runt viken mellan Brändöskär och Uddskär. I fiskelägets tidiga historia var Brändöskär och Uddskär separata öar och mest troligt var Uddskärssidan från början den dominerande delen av fiskeläget.

Det sägs att Drottning Kristina donerade Brändöskär till Norrbrändöborna, men något skriftligt bevis för det finns inte. Trots att Brändöskär/Uddskär inte längre är ett fiskeläge i den gamla betydelsen, så har fortfarande många stugägare sina rötter i Brändön.

Fisket i gamla tider var hårt reglerat och den som bröt mot reglerna kunde dömas till böter eller till och med förvisning från fiskeläget. En särskild utsedd hamnfogde med bisittare (hamnrätt) såg till att lag och ordning upprätthölls. Allt fiske var strängeligen förbjudet från klockan sex på lördag eftermiddag till klockan sex söndag eftermiddag. Man höll hårt på helgfriden.

Den fisk man i huvudsak fångade var strömming som togs upp med skötar. Det var strömmingen som var den viktiga handelsvaran som såldes insaltad i trätunnor. Även sik, harr, lax, gädda, abborre och id fångades, mest för husbehov. Fisken såldes i staden, men man seglade även till Haparanda, Brahestad och Uleåborg. Brändöskär/Uddskär var Luleå skärgårds största fiskeläge och bestod 1820 av ca 30 båtlag.

Förr var alltid fiskestugorna öppna för alla. En oskriven regel var att man såg till att det fanns torr ved, tändstickor och gärna lite salt och en ljusstump när man lämnade den. Ägarförhållandena var ofta väldigt osäkra och det dröjde långt in på 1900-talet innan stugorna började låsas och man blev mer noga med vem som ägde vad. 


  

Det yttre av Brändöskär är höglänt och består till största delen av klippor, svallad morän, sten och sand.En bergart som är mycket typisk för Uddskäret och Brändöskäret är haparandamonzoniten. Det är en vacker bergart med grova kristaller i vitt och svart. På de flesta hällar kan man också se hur inlandsisen har slipat berget och gjort isräfflor.

Brändöskär är i sin yttre del höglänt och består till största delen av klippor, svallad morän, sten och sand. Det utsatta läget påverkar växt- och djurlivet. Landskapet har samma karga egenskaper som återfinns i fjällen, klippor med lavar och mossor, hedar med låg växtlighet och träd som kuvats av vindarna.

Men i mer skyddade miljöer hittar man växter som liljekonvalj och nattviol. Bland rariteterna märks torplås- och nordlåsbräken.

På Uddskär är växtligheten mer artrik och tät. Här finns stora skogsområden med såväl tall, gran, björk och asp samt mindre och större myrområden. Uddskärs stränder, speciellt mot öster, har samma karga skönhet som Brändöskär.

På Brändöskär häckar många av de fågelarter som är typiska för ytterskärgården. Här finns havstrut, roskarl och flera olika tärn- och andarter. 

Hällgrundet, ön med Kristus-statyn, är en viktig häckningsplats för speciellt olika måsfåglar. Tänk på detta och undvik att gå iland där under den känsliga tiden.

Uddskär har mer av skogslandets fåglar. Här hittar man rikt med skogsfågel och kan till och med få se sparvhök, bivråk, gärdsmyg och smålom.