• Startsida
  • Näringsliv
  • Besöka Luleå

Anne-Maj Palo har arbetat som lågstadielärare i 40 år och har aldrig ångrat sitt yrkesval.

”Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval”

Anne-Maj Palo har jobbat som klasslärare på lågstadiet i 40 år. Vid 61 års ålder har hon precis bytt jobb, ny roll och nya skolor. Nu är hon resurslärare och delar sin tid mellan Hedskolan och Mandaskolan på Bergnäset.

Hur känns det att vara ny på jobbet?

– Det är spännande! Efter 29 år på min förra skola har jag nu nya kollegor och en ny roll som jag ska komma tillrätta med. Jag är nöjd med beslutet att göra något nytt och jag har blivit varmt välkomnad.

Hur kommer det sig att du bytte jobb?

– Som person ser jag alltid möjligheterna. Jag är 61 år idag och har mycket kvar att ge, jag är inte färdig för att gå i pension ännu. Att vara klasslärare kan vara stressigt så genom att byta till att vara resurslärare kan jag orka till jag är minst 65.

Vad är skillnaden mellan att vara klasslärare och resurslärare?

– Jag jobbar med mindre grupper nu och har inte det övergripande ansvaret över klassen. Att ha resurslärare på lågstadiet är en del i Skolverkets lågstadiesatsning. Resurslärarna ska stärka eleverna och ge dem en bra grund inom basämnena i tidig ålder.

– Genom att vara resurs kan jag reducera min egen stress och även klasslärarnas genom att underlätta för dem. Det känns som ett värdigt sätt att avsluta min karriär.

Vad tycker du om att vara lärare?

– Det är ett fantastiskt jobb och jag har aldrig ångrat mitt yrkesval! Det bästa med mitt jobb är att se glädjen hos barnen, deras tindrande ögon. Att se att de trivs och känner sig trygga i skolan. Då har man lyckats!

Vilka egenskaper tycker du är viktiga att ha som lärare?

– Man måste ha en ödmjukhet inför eleverna, vara lyhörd och ha struktur. Eleverna ska känna sig trygga, sedda, bekräftade och hörda i skolan.

Vad är största skillnaden med att vara lärare nu och när du började?

– Det är inte som förr inom skolan, både på gott och ont. Förkunskaperna hos eleverna är annorlunda. Idag är de väldigt duktiga på det digitala men de kan sakna andra delar. Språket och ordförrådet är viktiga delar för att de ska klara resten av skolan. Vi behöver jobba på balansen, samtala mer person till person.

– Själva läraryrket förändras hela tiden, det följer samhällets utveckling. Idag är det mycket mer runt omkring än när jag började jobba, mer dokumentation och liknande.

Vad skulle du vilja förändra inom yrket?

– Min önskan är att de som utbildar sig idag kommer att känna som jag när de är 61. Att de har mer att ge. Men för att de ska orka måste politikerna satsa på yrket. Höja lönen och öka möjligheterna för lärare att lyckas med sina uppdrag. Genom att till exempel få jobba med mindre grupper elever kan vi satsa på det pedagogiska.

– Det är också viktigt att lyfta och uppmuntra de lärare vi har idag. Satsa på de äldre lärarna, se oss som ett komplement till de nya som kommer inom yrket. Själva lärarutbildningen är annorlunda nu, vi som är äldre har mycket att lämna över till de nya lärarna. Det finns mycket bra kompetens och erfarenhet som bör tas tillvara på.

Vad är det svåraste med ditt jobb?

– Att räcka till. Därför tycker jag att lågstadiesatsningen (att införa resurslärare) är helt rätt. En person räcker inte till 27 elever. Plus att det är bra att kunna ha en kollega att bolla tankar med och ventilera.

Skulle du rekommendera andra att satsa på läraryrket?

– Ja, jag är glad att jag utbildade mig till lärare. Det är ett viktigt jobb. Eleverna är ju vår framtid och vi får vara med och ge dem den sociala fostran som ska göra att de lär sig att visa empati, fungera i grupper och ta ansvar för sina handlingar för att fungera i ett demokratiskt samhälle.

Vad gör du när du är ledig?

– Då vill jag ha det lugnt. Inte så mycket ljud, det har jag på skolan. Jag är mycket ute i stugan i Råneå, läser skönlitteratur, löser korsord, lagar mat och är ute i naturen.

Se fler medarbetarporträttlänk till annan webbplats